fredag 25 december 2009

under the sycamore trees

Susie och jag har precis kommit ut på andra sidan av ett lååångt twin peaks maraton.
visst att det kan låta som en pretto-humanist med höga studieskulders uppenbara iakttagelser men det är skit sak samma; twin peaks är något av det bästa som någonsin gjorts för tv. det är bara så det är.
det som verkligen avslöjar folks sanna karaktär är hur man förhåller sig till seriens utveckling efter att laura palmers mördare har åkt fast. här tycker en del att serien blir sämre och för konstig för deras smak.
kära vänner, ta detta som en varning för att det är där agnarna skiljs från vetet. Efter att Laura Palmers mördare åker fast så blir serien bättre och bättre för varje sekund som går.
jag är fascinerad av hur manuset kan pendla mellan pajig såopera och samtidigt renodlade bergmanesqua mono- och dialoger.

fantastiskt!


ikväll blir det fest.
/Rut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar