fredag 4 december 2009

kvinnan i mitt liv


I morse när jag vaknade märkte jag till min stora glädje att min kära roomie Lina inte hade hunnit iväg till sitt jobb. Det finns få sätt som är bättre att starta dagen på.
Let me take you back...
...Lina och jag träffades för första gången på kartagofest 5 juni 2008. det var kärlek vid första ögonkastet. vi tillbringade timmar att i rörande samförstånd hylla hanna hellquists genie och kartlägga behovet av en riktig revolution för att en gång för alla krossa de patriarkala maktstrukturerna i samhället.

Vi skiljdes åt i gryningen och under flera dagar gick jag omkring som på moln. Jag hade aldrig träffat någon som hon. Hon var som den där kompisen jag hade behövt under tånårstiden när jag var ätstörd och arg utan att förstå varför.
Så jag började uppvakta henne med blygsamma sms med förfrågningar om vi eventuellt skulle kunna träffas igen. men ni vet hur det är, när första mötet har varit som worlds colliding så känns det nästan genant att träffas igen. det är som att man har visat för mycket av sig själv för snabbt. jag tvivlade aldrig en sekund på att hon verkligen ville träffa mig igen, men livet kom emellan.
Sen den första gången träffades vi 3-4 gånger på fester med gemensamma bekanta och i mars i år hade vi varit hos Thomas och tittat på en film. Lina och jag promenerade hemåt tillsammans i den tidiga vårkvällen. nu ville ödet det så at både hon och jag befann oss i ett skede av uppbrott i våra liv. sakta kände vi hur lågan från 5 juni tändes igen och på sankt eriksbron enades vi om att vi skulle flytta ihop.
Så, sen 1 juni 2009 bor jag alltså tillsammans med den här fantastiska människan. Jag har aldrig tidigare träffat någon som är så olik mig på de punkterna där vi skiljer oss åt. tillexmpel städning. här är några lappar hon lämnat mig:



och samtidigt är så lik mig på de punkterna vi delar.
Varje kväll (trots att det har gått över ett halvår) så är det lika svårt att gå och lägga sig för att vi sitter uppe och pratar in på småtimmarna, och och vi äter frukost tillsammans på morgonen kommer jag alltid för sent.

Vi pratar mycket om revolutionen, om att vara i första hand människa och i andra hand kvinna, om twilight, om vårt parti vi ska starta, bästa sättet att bygga muskler och alla böcker vi ska skriva tillsammans.

Nu har hon åkt iväg till sin ateljé och jag sitter hemma och räknar timmarna tills vi ses igen.

/Rut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar