torsdag 10 december 2009

grus i maskineriet

min kollega och jag jobbar på olika sätt. sist vi stötte på en major draw back var i våras när tidningen hjälp hade lagt ner och vi var som två ronins återigen. jag kände hela tiden på mig att vi skulle hitta någon annan tidning som ville ha vår serie men harry delade inte min övertygelse.
jag sa hela tiden åt honom att han kunde rita om tidigare strippar så att vi på kort tid skulle kunna leverera ett stort antal snygga strippar när vi skulle få napp hos en tidning.
harry ba: yeah yeah...
det var tur det för jag ääääääälskar att säga "vad var det jag sa" så när svenskan hörde av sig en onsdag och sa att "måndag nästa vecka skulle vi vilja ha 30 strippar. går det bra?" så kunde jag verkligen stick it i harrys feja. så för mig var det dubbbel glädje. och sen delade jag ju en av de två glädjerna med harry och delad glädje är ju dubbelglädje så det var trefaldig glädje... hmm.. hur som helst.
den här gången kännner jag väl lite lika dant, att det kommer lösa sig. kanske inte för att vår serie är roligast och mest smakfullt utan mest för att det inte finns någon i hela seriesverige som säljer sig så billigt som vi gör. ett taktiskt grepp som inte skall underskattas..

när vi satt och åt efter att vi hade varit på svenskan i går så enades vi om att vi ska fortsätta med serien så länge vi tycker att det är kul. vårat mål är att ge ut åtminstonne en bok (Söndagsbarn first blood). då är det viktigt att serien får spridning så att boken säljer också. det finns redan så mycket böcker där ute som vi i bokbranchen kallar "hyllvärmare".

pappa tycker att vi ska göra en sista stripp som ska gå i svenskan där vi blir mördadde av hagbar och morgan och klös. det tycker han skulle vara kul. jag är inte lika säker.

imorgon kommer jag hem till stockholm och kan skriva fina blogginlägg igen.
jag har gått omkring i malmö och tagit patetiska bilder på en stad i regn och funderat på att skriva ett blogginlägg med titeln "regn i malmö och regn i mitt hjärta" och sen plåga er med foton på turning torso mot en disig himmel. det var som i en disneyfilm när huvudkaraktären är olycklig och det börjar ösregna. men fullt så illa känns det faktiskt inte, man jag kan inte lova att ni slipper bilderna.

sov gott
igelkott
/Rut

2 kommentarer:

  1. Är det inte bättre om Mumintrollet dödar er? Eller att ni dödar Mumin och hela Svenskans kulturredaktion? Jag tycker åtminstone att ni ska smäda dem ordentligt, de jäkla aporna.
    /Anna

    SvaraRadera
  2. Rut i Malmö... overkligt.
    Lite som Brad Pitt i vardagsrummet. :)

    Fan vad vackert det är med kämpaglöd och övertygelse i gråa stunder. Ni inspirerar!

    SvaraRadera