lördag 31 oktober 2009

The thing about bread

Idag är det slutspurt som gäller, jag har bara två strippar kvar innan färgläggningracet börjar. Det känns bra och jag känner mig on top. Nu när jag kom till kontoret fann jag följande lapp.



Jag tror denna dag kan bli lika bra och vacker som när Gud skapade den, om man nu tror på sådant. Själv tror jag att vi alla härstammar från hajarna och det är därför jag fruktar och respekterar dom. Man ska ju ha respekt mot de äldre och de visare(?)


Jag säger som Tracy Morgan i serien "30 Rock."
"Live every week like it's shark week"

Ja, då ska man väl sätta igång med sitt och se till att få klart allt. Jag är sjukt sugen på en kopp te och jag tror att det är ganska lätt ordnat. Här nedan följer lite heta tips till er som känner er vilsna i musikdjungeln.

Lill Lindfors-Rus
Lill Lindfors-En sån karl
Siw Malmqvist- Bergsprängartango
Siw Malmqvist- Paloma Blanca
The Cure- Why can't I be you

Ja det här är ju bara några av de artister jag snöat in mig på just nu.
Så med dessa ord lämnar jag er
To the Idiotmobile
-Harry

fredag 30 oktober 2009

Mat god nog för en kung


Eller i alla fall om kungen vore jag. Just nu är jag påväg till bio för att se zombieland med filmklubben. Hur coolt är inte det? Ha ha nu kan jag skriva många fler inlägg än töntharry. /RUT

God Eftermiddag

Idag har jag sett staden vakna i samma takt som jag, var uppe och på väg mot kontoret vid fem rycket idag. Det var kallt, folktomt och om tystnaden inte bröts av en lärkas ljuva sång så var den en förvirrad tonårings kräkattacker som trots den tidiga morgonen höll staden vid liv. 
Väl på kontoret har jag suttit hukad som en hök över ritbordet, och har nu ritat tre serier. Inte illa men nu börjar jag bli rastlös. Jag har druckit femton koppar te och ätit en torr ostmacka, mat för en vinnare.




I onsdags var jag på maskerad, det var skoj. Jag var utklädd till Rorschach från serien Watchmen, som väntat var det inte många som förstod vem jag var. Jag hade även målat masken med vattenfärg så  när jag drack öl blev jag svart över hela fejan och mina fingrar såg ut som det hade förfrusit. 

En annan sak jag tänkte på var hur konstigt det är att gå på en maskerad och alla kläder man har på sig är kläder som man brukar ha till vardags. hmm ja jag vet inte. 
Nu ska jag dricka mer te och rita fler serier.
Adjöken

vad jag lärt mig idag

under hela dagen framför datorn har jag lyssnat på P1 och har lärt mig följande:



1. Hummrar hittar alltid hem. oavsett var man släpper ner dem i vattnet så hittar de alltid till baks. (jag vet inte riktigt i hur stor utsträckning detta stämmer. om jag släpper en hummer i östersjön hittar den nog inte hem till new orleans,men om vi begränsar oss till samma vattendrag så ska de vara skaldjurens scouter).



2. En fjärdedel av världens tillgångar finns i schweiz banker. jag repeterar, en fjärdedel. alltså 25% av all världens rikedom i form av värdepapper, guld och diamanter i anonyma bankfack. det är sannerligen fantasieggande.

mmmm.. hummer....

sov gott
igelkott

/Rut

torsdag 29 oktober 2009

grannverksamhet

jag tog en paus i mitt arbete för att gå ut i naturen. jag bor precis vid ett stort skogsområde där man, förutsatt att man känner till platsen, kan se detta:
som jag förstår det så är detta en inoficiell begravningsplats för husdjur i varierande storlek.

de två stora gravarna är alltid välskötta och i bakgrunden av en av bilderna kan ni skymta en vattenkanna. den brukar var upphissad i ett träd tillsammans med trädgårdsredskap så att ingen ska kunna stjäla den.






















Idag verkar det som att någon har blivit avbruten i sitt arbete...


längre upp i skogen är mindre djur begravda, bland annat har jag hittat laminerade kort på underlater och knähundar, men de gravarna har sällan namn.

jag såg den här begravningsplatsen första dagen jag hade flyttat hit och var ute och gick. bara ett stenkast från min lägenhet ligger ett djursjukhus.

jag la ihop ett och ett. kalkylerar man på avståndet mellan djursjukhuset (X) och begravningsplatsen (Y) och räknar med att det genomsnittliga husdjuret (r1) väger 7-10 kg i förhållande till en sörjande människas styrka så är det inte svårt att förstå varför begravningsplatsen har upprättats på precis denna plats.

ahh homo sapiens du fortsätter att förbrylla och förundra.

/Rut

Trygga Räkan

Eftersom jag ligger bergaven undet tio miljoner strippar som väntar på pennans mjuka smekning så ska jag hålla detta inlägg kortfattat.
Jag har väldigt mycket att göra så därför erbjuder jag högkvalitets videokonst. Jag har gjort dem själv, men ibland med gästspel av min lillasyster. Man kan kolla på mina videor här 

Detta är den senaste jag gjorde och det känns som ett år sedan, jag har en idé till en ny men just nu hinner jag inte riktigt med.<



Ha det bra och färdas med Guds fart.
-Harry

onsdag 28 oktober 2009

Nu vet jag vad glädje är!

YES!!! jag är online på den stationära datorn efter mycket om och men. härliga tider!

jag brukar alltid känna mig stolt över att jag sällan behöver läsa bruksanvisningen, men den här gången behövde jag stiga ner från mina höga hästar och verkligen lusläsa instruktionerna, men nu jävlar.

jag behövde även ta till hjälp för att få igång min nya mobil jag köpte idag. det hela var som ett alldeles för övertydligt exempel på hur stress påverkar ens förmåga till lateralt tänkande.
jag har köpt en sony ericsson av sentimentala skäl och för att jag vet hur den funkar. på min gamla mobil så utgör batteriluckan den nedre delen av mobilens baksida. eftersom jag ville få igång mobilen så snabbt som möjligt så var jag i full färd med att ta bort batteriluckan på den nya mobilen när jag märkte att det inte gick. när jag tittade närmre så såg den nästan ut att sitta ihop med resten av skalet. ilskan från igår började bubbla upp och jag började få för mig att jag kanske hade den osannolika oturen att ha köpt den mobilen på miljonen som är fel från fabriken.
så jag gjorde det alla människor skulle gjort. jag tog fram vertygslådan och tog fram mina två minsta skruvmejslar för att med våld kunna benda upp luckan. bortsett frn att plasten på mobilen snart började bli repig så såg jag till min stora förvåning att de hålen på sidan av mobilen inte var tänkta till att föra in verktyg i utan att de i själva verket var små högtalare (det här är tydligen en musikmobil).
det hela löste sig tillslut. inte för att mobilen gav vika utan för att jag blev rädd att jag inte skulle kunna lämna tillbaks den till butiken i det skick mobilen nu befinner sig i och för att jag hittade den här löjligt pedagogiska videon på youtube

luckan var alltså på övre delen av baksidan.
men jag är glad att hjälp, i alla dess former, finns att få på internet.

nu ska jag färglägga strippar och titta på seinfeld. det kommer att bli en all nighter och jag ska inte in till kontoret imorgon utan fortsätta med serien då.

det är en trådlös värld och jag är online.
/Rut

där världar möts

(ser den inte lite ut som någon slags reptil typ)

jag har 19 serier att färglägga. varken harry eller jag är särskilt bevandrade i photoshop. jag vet att det här kan komma som en chock men när vi färglägger så använder vi mest hinken, ibland kanske pennan för att sluta öppna ytor.
jag har hört talas om att man kan använda sig av olika "layers" för att göra higlights och sånt.
men det är ett medvetet val att serien ser ut som den gör. det är som berthold brechts v-effekt.
Idén är att ett teaterstycke (eller i det här fallet vår serie) inte ska bli för lik verkligheten utan ständigt påminna åskådaren att det de ser är en illusion av verkligheten, på så sätt är åskådaren ständigt mottaglig för pjäsens moraliska budskap( se även dogville för exempel ur samtiden). Harrys teckningar är redan så skrämmande naturtrogna som de är så att vi väljer alltså att använda färgläggningen som ett medel att uppnå der V-Effekt.

här är ett rykande färskt exempel



trevlig kväll.
(jag brukar aldrig vara vaken så här sent)
/Rut
Jag hittade ännu ett skäl för Rut att ta ut sin ilska på all världens elektronik, taklampan som hon köpte åt mig fungerar inte heller. Den vägrar lysa trots det att jag provat den i olika tak och byt glödlampan trehundra gånger.
På tal om elektronik så var det någon djävel som ringde mig kvart i fem imorse från dolt nummer, jag svarade men all som hördes från andra änden var en långsam låt om brustna omfamningar eller dylikt. Den enda människan jag känner som ringer från dolt nummer är min vän August. Det kunde omöjligt vara honom för att han låg och snarkade i sängen bredvid, ja vissa saker får man nog inget svar på. Så är det här i livet.

Anywho, jag ska rita en massa med serier idag, se nedan.



















Eftersom jag och Rut gjorde serierna som går i svd nu för en månad sedan så tänkte jag uppdatera om vad som komma skall. Vad gör Söndagsbarn denna månad?
Jag avslöjar lite highlights.
- Vi tar en inspirationsresa till Göteborg njuter av allt som finns där.
- Vi går på skansen
- Vi dricker kaffe på vurma och pratar om killar/tjejer
- Vi har en del krismöten på svenska dagbladet.

Jag passar även på att bjuda på en ny stripp eftersom jag gillar er så mycket.










Håll till godo och ta hand om er.

tisdag 27 oktober 2009

all världens ilska


det är inte ofta jag blir arg. jag kan bli ilsken i korta perioder, men igår mina vänner då var jag nära på att en gång för alla krossa det fina skal som psykiskt välmående utgör.
(inte ens du kunde ha hjälpt mig Sigmund)

från kontoret hade jag släpat hem en stationär dator så att jag kan färglägga serien hemifrån.
den stationära datorn kan inte kommunicera med mitt trådlösa internet eftersom den inte har ett trådlöstnätverkskort installerat. okej. så jag går till den där satans mac affären som ligger på sveavägen och förklarar hur det ligger till varpå klåparen som jobbar där säljer på mig något som fullständigt uppenbart inte är en mac produkt. (det ser man på den fula designen). jag frågar mannen om han är medveten om detta och jag tillägger även att jag inte tror att det han försöker sälja är kompatibelt med mac.
"annars skulle vi inte sälja den här." svarar han då.
nå väl tänker jag.

väl hemma spenderar jag bättre delen av kvällen med att försöka få min dator att acceptera drivrutinerna för den där satans bajskorven, fullständigt utan framgång.
ni vet hur det är när man vill gå och lägga sig men sen så är det en envis del av ens person som bara "nej stanna uppe lite längre och försök att lösa problemet på ett annat sätt..." till slut så får man upp samma svar på google oavsett hur man söker. men jag gav inte upp för det. oh nej.
när tårarna började komma av maktlöshet och hunger då la jag ner projektet och gick och la mig.
när jag vaknade i morse hade min mobiltelefon gått sönder. vad är det som händer här egentligen?
men jag behöll fattningen och gick till min lokala mobilfixare som konstaterade att det var batteriet som hade gjort sittt och han sålde då på mig ett nytt batteri. jag reagerade över att det inte var ett sony ericsson batteri trots att det passade till storleken. men mannen i afffären sa att det spelade ingen roll, det här var till och med bättre.
nu har jag precis kommit hem efter att ha lämnat tilll baks grejen till datorn i världens sämsta macaffär (se ovan).
Väl där gjorde jag det det klart och tydligt för personalchefen att han ska se över sin personalstyrka och kanske inte ställa sig helt främmande inför att då och då skicka sina anställda på produktutbildning.

som sagt jag har alltså precis kommit hem och kopplat in mobilen, satt mig i sofffan och börjat skriva. från halllen där mobilen ligger hör jag då ett stilla fräsande som när elektronik brinnner. eftersom jag hemskt ogärna vill brinna inne kollade jag upp källan till ljudet och kunde konstatera att det kom från min mobil. den går inte att starta och ger inga tecken på att den laddas heller.
den kan dra åt helvete.

jag är så arg som på film när de slår sönder rum, tyvärr hålller min stränga uppfostran och mina tretton år i tyska skolan mig tillbaka från att sättta mina tankar i handling.
men det här är hur jag känner mig:


/Rut

I guess I'm already there

God eftermiddag!
Imorse var det meningen att jag skulle vara på kontoret halv tio för att öppna dörren för rörmokaren. Jag utgick från att de denne skulle vara sen då det är lite av det branschfolkets jargong. Naturligtvis visade sig att röris var i tid, då jag var fem minuter sen så blev det ingen åtskruvning av handfat.
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med den lilla historien.


Såhär avslappnad och häftig är jag inte idag


Jag mår mer såhär.


Igår när jag och August gick på gatan hittade vi en hel ziplock påse med gräs. Nu sysslar inte jag med sådant då jag tycker att jag kan vara naturligt hög på min fantasi, skeva verklighetskilldringar och mina dagrdrömmar. Hur som haver så lät vi gräset ligga och hoppades på att den skulle göra någon människa lycklig.

Nu ska jag rita serier, det är sådant jag gör.
-Harry

måndag 26 oktober 2009

Håkan Hellströms nya singel en midsommarnattsdröm

Jag har druckit asmycket kaffe, typ femton koppar. Min mage kommer inte tacka mig sedan. 
Men just nu kan jag inte tänka på den även fast det är en del av mig och jag älskar att tänka på just mig själv. Det och  saker som lägger sig över mitt sinne som ett lugnande silkestäcke.
Exempel på sådana saker är förutom min käraste, nybryggt te, toast och Dale Cooper.

Ja, snart kommer Rut hit och ska sno datorn, hon ska nämligen börja färglägga och vi har bara en dator. Jag har alltså ingen aning om hur jag ska kunna blogga nu. 
Det måste gå att lösa på något sätt. 
Nu bjuder jag på en finstämd låt om livet.




Ja nog om det nu
-Harry

söndag 25 oktober 2009

Bright hey hey hey


August frågade mig om jag inte borde vara mer stressad än vad jag är. Jag svarade jo men jag är ju dum i huvudet.
Rut däremot verkar stressad som få? Men vi är ett bra team, så det löser sig nog.
Har ni någonsin tänkt på att i Markus Krunegårds låt "Hela livet var ett disco" låter han som Pontiak (80-talet)
Det är sådant jag tänker på, det kanske är så stress funkar för mig. Jag stänger av helt och hållet och fokuserar på andra saker som vad en måltid på "Gyllene Gaffeln" i Ankerborg kostar. Säkert mycket mer än 500 hundra spänn.
Jag känner att jag svamlar iväg nu och ska därför se på "Blade Runner" och käka pizza. 

Tjena Tjena 
MIttbena

Dagens visa 2



så här ser det ut när jag sitter och jobbar med serien. saxen har jag för att klippa och klistra när jag gör fel. då skriver jag den nya texten på självhäftande ettiketter och sen klipper jag ut den nya texten och klistrar på den gamla.
det har blivit mycket klippaochklistra idag.



jag känner mig faktiskt stressad inför nästa deadline som är på torsdag. vi har inte börjat färglägga stripparna än,det ska jag göra på måndag, och då kommer inte harry ha ritat klart allt än. hm ja vi lär oss under skapandets gång.



igår enades vi om att vi inte skulle se varje avslutade deadline som en ursäkt att sen få slappa i två veckor innan vi börjar jobba igen. nej från och med nu ska vi jobba på som vanligt hela tiden.
vi lämnar in 30 strippar per deadline, då har svenskan material för 5 veckor, och vi har 5 veckor på oss attt göra 30 nya strippar. jag läste i en intervjuv att martin kellerman snart har jobbat upp ett lager av strippar så att han inte skulle behöva jobba på ettt år. det är imponerande. men vi kommer nog också få upp takten om ett tag.

så, till dagens visa:



coney island baby med lou reed. det är en av mina favoriter.

/Rut

lördag 24 oktober 2009

Lekand lätt



tänk att både Harry och jag kan jonglera med tre bollar. if all else fales så kan vi ju alltid gå med i ett resande cirkussällskap. det enda problemet då skulle vara att vi måste skaffa bärbart internet så att vi kan fortsätta med bloggen.



idag har vi sett UP. Jag älskar Pixar så mycket att jag vill göra den där lilla kontorslampan i deras logga gravid och sen skulle vi döpa vårt kärleksbarn till Pixrut och leva lyckliga i alla våra dagar.

/Rut

fredag 23 oktober 2009

After Hours

Jag vill okså skriva inlägg om böcker som förändrat mitt liv, men nu har jag bara läst om samma böcker i tio år. Så listan är inte lång. Men det är inte kvantiteten som räknas utan det är kvalitén.
Igår satt jag uppe till 3 på natten och ritade serier, inte bara för att hålla deadline utan även för att med ett skratt till morgonkaffet förlänga svenskars liv.  Japp det är ett tufft jobb, men någon måste göra det.
Nu har min käre gamla vapendragare kommit upp till Stockholm så i helgen ska vi leka som aldrig förr.
August som han heter har sparat mustasch och även köpt en röd mössa, så han ser mer eller mindre ut såhär


Igår när jag satte uppe och ritade lät jag Seinfeld rulla i bakgrunden. Jag såg åtta avsnitt på raken och blev smått galen, fast på det bra sättet. Men nu ska jag rita klart den strippen jag påbörjade igår, jag minns inte så mycket av vad jag ritade. Jag tror kanske att det blev bra det är kul vad sömnbrist gör med en.

Allright take care and cover
-H

i mina drömmar är jag här



/Rut

torsdag 22 oktober 2009

Böcker som förändrade mitt liv (del 1)


Som barn var " Sagan om det röda äpplet" inkörsporten till tänkandet kring handling och konsekvens.

I början av boken så luras huvudkaraktären till att köpa ett grönt plastäpple av den snåla frukthandlaren.

På skämt uppmanar handlaren Mannen att lägga äpplet på fönsterkarmen för att det ska mogna. Sagt och gjort, och sen genom en rad av osannolika händelser så slutar boken med (warnning here be spoilers för er som inte läst boken) att det gröna plastäpplet har ersatts med ett saftigt och rött riktigt äpple. och det är inte vilket äpple som helst utan frukthandlarens finaste äpple som, bokstavligt tavlat, var the apple of his eye.
Mannen förblir för alltid ovetande om att äpplet bytts ut utan tror att det är är det ursprungliga gröna äpplet som har mognat och äter helt obekymrat upp det.

den här historien kunde hålla mig vaken om nätterna som barn. jag brukade liga och fundera på hur det hela gick till steg för steg.

sen så tyckte jag att det var så fascinerande att hela den här raden av slumpartade händelser pågick helt utan att Mannen visste om det, och att han aldrig skulle förstå allt det som låg bakom att det oätliga äpple han la på fönsterbläcket i början av dagen efter några timmar hade blivit högst delikat.

det är lite som i filmen Flickan som går på bio nu. Föräldrarna åker bort. det sista de ser är en välkammad flicka i ett städat hus. Föräldrarna kommer tillbaks. det första de ser är en välkammad flicka i ett städat hus. den enda skillnaden de lägger märke till är att Flickan har bytt frisyr.
Nu när jag tänker på det så är Sagan om det röda äpplet som en föregångare till Flickan. båda har namnlösa huvudrollsinnehavare och både boken och filmen handlar om människor som okritiskt tar till sig det får givet, dvs. ett röttt äpple och en hel och ren dotter.

nej nu måste jag sova. utan mina tio timmars sömn är jag ett vrak.

/Rut

En gång var jag ung


varje gång jag sitter framför ljusbordet med ett tomt ark papper och föröker komma på något kul att skriva så är det den där melodin från Seinfeld eller Homers röst när han säger "stupid sexy Flanders!" som jag frår på hjärnan.
Sen brukar jag tänka: "vad är kul?" och varje gång (tyvärr hittade jag inte klippet på youtube) så är det den där sekvensen ur scrubs när JD säger "giant phones are funny." som poppar upp.
när det ljudklippet samspelar med synen av JD vid en enorm telefon då vet jag at jag har att göra med en audiovisuell blokad.
Då måste jag ofta gör något sysselsätta mig med något anat ett tag för att kunna kringå detta hinder.

kom ihåg att i skrattet finns försoningen, som min gamla psykolog brukade säga.

/Rut


Bra skägg, bra människa

I morse försov jag mig, klockan tio vaknade jag av att min syster Wanda ringde. Hon var sjuk och ville låna film av mig. Jag klandrar henne inte mitt dvd bibliotek är top off the line. Jag är dock väldigt trött men befinner mig nu på kontoret med en varm kopp te och ett huvud fullt av idéer

Den glada nyheten är att jag känner mig i bra form, inga skrubbsår eller överhängande deadline panik. Jag tar i trä medan jag skriver allt detta. Sen finns det en annan bra grej. Serietecknarna Mikael Sol och Adam Boman har släppt nummer fjorton av deras webbtidning babian
Det bästa av allt är kanske att en av de svenska serietecknarna jag uppskattar mest och som är så grym att jag tappar hakan har bidragit med en serie.  Hon heter Rebecka Lindberg och har bla. varit med i tidningen "Hjälp." Grym är hon.
Jag hittar dock ingen hemsida med hennes alster men surfa in på babian.se och förundras av hennes majestäsiska stil.

Nu ska jag rita rita everyday.
-Harry  

onsdag 21 oktober 2009

art and fart is just a letter apart

jag älskar duchamp. han är ett riktigt praktpretto. men jag säger som vår goda vän aaron kopff: "Pretentious means you care" jag håller med. för den okunnige är det lätt att avfärda Duchamp som pretentiös med motiveringen "det där kan vem som helst göra". men jaaaaaaaaa... det är inte det det handlar om.



men vad är det det handlar om? varför började jag skriva om det här?

nu sitter jag ensam på kontoret och ska snart börja jobba med serien igen.

om en timme är det arkiv x-klubben . jag vet inte om harry har berättat det men varje onsdag träffas vi (inte ebart harry och jag vi har några kompisar och två systrar till som är med) och kolar på 3 avsnitt av arkiv x. det är sweeet.

kvällen i ära har jag bakat en sockerkaka.



jag kunde inte låta bli att lägga upp den här bilden. är det kanske världens tråkigaste kaka? vem bemödar sig att fotografera en sån kaka för att sen lägga upp den på nätet? den är säkert tagen för ett brittiskt matlagningsmagasin. typiskt britter.
det är humor det.

/Rut

Letting the days go by

Jag kom just hem från en staidg lunch med min kollega och att av våra fans. Han heter John, han är djävligt grym och i dessa hårda tider vickar han på skolor. Alltså han är vikarie där, han går inte till skolor och vickar på dom för att se om dom håller. Hmm jag tror inte det finns någon med det jobbet.
Jag vet bara att mitt jobb är det bästa i världen och att jag idag har jobbat hemifrån, ja det strider mot det jag sa igår men det har fan gått bra. Har inget ordentligt ritbord här så jag tog en gammal bricka och tejpade fast dagens stripp på denna. Nöden har ingen lag, jag tror att den har ett gäng regler men jag orkar inte lära mig dem just nu.




Jag var och tjackade en nu cirkelmojängslinjal på en konsthandlare vid hornsgatan, den var svindyr. Jag försökte lista ut om den var gjord i diamant eller något annat häftigt. Det visade sig vara plast och jag kände mig snuvad på konfekten. Maaan nu blev jag sugen på godis.

-Jag vill tatuera in "heroin" någonstans. Klämde just min roomie ur sig, jag tror det är dags att återgå till jobbet.
Såhär såg min arbetsplats ut när jag satte igång med jobbet i morse.




Ja inspiration finns det gott om här på mariatorget.

Väl mött
- Shanghai Kid

att vara och att ha



igår skypade jag med min bästis. vi har känt varandra i snart tjugo (20!) år. Vi slet tillsammans i tyska skolan och det var tack vare henne som jag började med serier.

jag brukade rita små nidbilder av våra lärare och planer på hur vi skulle totalförstöra skolbygnaden. allt för att fördriva tiden. varje dag är jag glad att jag inte går på gymnasiet längre.
hur som helst.
Astrid (det är så hon heter) berätade att hon precis hade kommit hem till kapstaden från Tanzania.

Där hade hon bott med masajer i en liten by för att ta sig en närmre titt på hur globa uppvärmning påverkar masajernas levnadsvillkor.
Innan dess hade hon varit i Nairobioch träffat FN människor där och pratat med dem om ett projekt som hon vill genomföra.
Jag lät bli att berätta att jag har börjat bli bra på bokstaven "o" när jag textar. jag ville inte att hon skulle känna att hom inte åstakommer något här i livet...

nu sitter jag på kontoret och väntar på att hary ska komma förbi och hämta lite nytt material. i'm telling you, it's dymamite!

/Rut

tisdag 20 oktober 2009

Lo and Behold

Jag var väldigt nära på att jobba hemifrån idag, tänkte det skulle vara skönt att hasa omkring i mina trasiga pyjamasbyxor, rita lite serier och bara tänka: Ah this is the good life. 
Sen slog det mig att jag har 17 strippar och rita på 10 dagar, så då slängde jag på mig mina kläder och rusade till kontoret. 

Jag tänkte lite på en sak när jag gick hit imorse, det är väldigt svårt att få folk att förstå att rita serier är ett riktigt jobb. Särklit när man har deadlines att hålla, de flesta anser att rita är ju hur lätt som helst och att det tar väl inte mer än en kvart att fixa ihop det där. 
Detta vore ju shysst om så faktiskt var fallet, det ligger mycket mer bakom en stripp än själva ritandet. Jag måste få inspiration, känna mig helt hundra och bara ha ett bra flytt. Annars blir det lätt att det ser ut såhär


He he detta är kanske en av de första stripparna jag ritade, den är cirka fyra år gammal. Rut sa alltid: Fan Harry det måste bli snyggare. Varpå jag svarade: Detta är mitt bästa.

Ibland när jag ritar saker i bakgrunden (Affisher, böcker och dylikt) så är det rena tributes till andra människor jag gillar. I dagens svenska dagblad kan man tex se shout outs till: Kim W Andersson, Hjalmar Söderberg och Tidningen Hjälp. Väldigt ofta brukar jag rita in en av min bästa polares band. Fritjof & Familjen heter dom och ikväll spelar de på Debaser Slussen, klockan tio kickar det igång. 
Var där eller var hemma.

Nu ska jag rita, dricka te kanske ta på mig själv om vädret tillåter. (HE HE HE) 
-Harry

Just det, jag höll på att glömma. Jag tog ett foto av mig imorse två sekunder innan jag nös. Ha ha tyckte jag var kul, tills det blev massa saliv och annat på datorn.




måndag 19 oktober 2009

Det vackraste jag har sett




Varannan helg jobbar jag på stockholms auktionsverk ute i frihamnen. där ute kan man hitta allt mellan himmel och jord.

den här helgen hade vi den här fantastiska speldosan från 1800 talet. visst att det kanske är höjden av nördighet att kära ner sig i ett sånt här åbäke, men jag skäms inte. och snart kommer ni att dela mina känslor.


som ni ser här så ser den ut som sånna där små speldosor som man hade när man var lite som spelade typ blinka lilla stjärna och sånt när man vevade på en vev. kommer ni ihåg? cylindern rörde sig och de små taggarna på kammen kom emot plupparna (detta är de korrekta facktermerna) på cylindern och det blev musik. och sen beroende på om speldosan stod på ett bord eller om man bara höll den i luften så hördes musiken olika stark.
den här speldosan har en inbyggd låta undertill som gör att ljudet blir klart och tydligt oavsett var den står. för att spela så drar man upp en fjäder med en spak (spaken sitter på vänster sida).


som ni ser på innehållsförteckningen här ovan så spelar den här maskinen alltså inte bar en utan åtta (8) (!!!!) melodier på samma cylinder. Den kan spela allt från Strauss till Offenbach.
det fungerar som så att när en låt är slut så flyttar sig cylindern ett snäpp åt sidan, som på en skrivmaskin.

men det beror på om den här knappen är inställd på repete eller change. är den på repete så kan du höra din favoritmelodi om och om eller om du har på change så spela den igenom hela registret. asså hur cooolt är inte det här. och den är helt mekanisk.


detta är en av mina favoritdetaljer på detta vackert utförda arbete. håll utkik efter de här små fjärillarna på filmsnutten jag har postat nedan.


(här skulle alltså videon varit om det hade funkat att ladda upp den.)



(det här är vad jag skulle ha skrivit om det hade funkat att ladda upp videon:)
Fantastiskt!
och det att den är helt mekanisk och fortfarande fungerar. när jag säger att min mobil från 2006 fortfarande fungerar blir folk imponerade.





nu ska jag hem från kontoret och sätta mig med serien när jag kommit hem.

/Rut