tisdag 27 oktober 2009

all världens ilska


det är inte ofta jag blir arg. jag kan bli ilsken i korta perioder, men igår mina vänner då var jag nära på att en gång för alla krossa det fina skal som psykiskt välmående utgör.
(inte ens du kunde ha hjälpt mig Sigmund)

från kontoret hade jag släpat hem en stationär dator så att jag kan färglägga serien hemifrån.
den stationära datorn kan inte kommunicera med mitt trådlösa internet eftersom den inte har ett trådlöstnätverkskort installerat. okej. så jag går till den där satans mac affären som ligger på sveavägen och förklarar hur det ligger till varpå klåparen som jobbar där säljer på mig något som fullständigt uppenbart inte är en mac produkt. (det ser man på den fula designen). jag frågar mannen om han är medveten om detta och jag tillägger även att jag inte tror att det han försöker sälja är kompatibelt med mac.
"annars skulle vi inte sälja den här." svarar han då.
nå väl tänker jag.

väl hemma spenderar jag bättre delen av kvällen med att försöka få min dator att acceptera drivrutinerna för den där satans bajskorven, fullständigt utan framgång.
ni vet hur det är när man vill gå och lägga sig men sen så är det en envis del av ens person som bara "nej stanna uppe lite längre och försök att lösa problemet på ett annat sätt..." till slut så får man upp samma svar på google oavsett hur man söker. men jag gav inte upp för det. oh nej.
när tårarna började komma av maktlöshet och hunger då la jag ner projektet och gick och la mig.
när jag vaknade i morse hade min mobiltelefon gått sönder. vad är det som händer här egentligen?
men jag behöll fattningen och gick till min lokala mobilfixare som konstaterade att det var batteriet som hade gjort sittt och han sålde då på mig ett nytt batteri. jag reagerade över att det inte var ett sony ericsson batteri trots att det passade till storleken. men mannen i afffären sa att det spelade ingen roll, det här var till och med bättre.
nu har jag precis kommit hem efter att ha lämnat tilll baks grejen till datorn i världens sämsta macaffär (se ovan).
Väl där gjorde jag det det klart och tydligt för personalchefen att han ska se över sin personalstyrka och kanske inte ställa sig helt främmande inför att då och då skicka sina anställda på produktutbildning.

som sagt jag har alltså precis kommit hem och kopplat in mobilen, satt mig i sofffan och börjat skriva. från halllen där mobilen ligger hör jag då ett stilla fräsande som när elektronik brinnner. eftersom jag hemskt ogärna vill brinna inne kollade jag upp källan till ljudet och kunde konstatera att det kom från min mobil. den går inte att starta och ger inga tecken på att den laddas heller.
den kan dra åt helvete.

jag är så arg som på film när de slår sönder rum, tyvärr hålller min stränga uppfostran och mina tretton år i tyska skolan mig tillbaka från att sättta mina tankar i handling.
men det här är hur jag känner mig:


/Rut

5 kommentarer:

  1. Rut! Du är en fantastisk skribent. Det är en ren fröjd att läsa det du skriver, även om det naturligtvis är förment att skratta åt din ilska. (Men jag kunde inte låta bli!)
    /Anna

    SvaraRadera
  2. tack! skratta på du bara. jag hoppas på att genom att berätta om den undermåliga elektronik som omger mig så kommer det här till slut att bli en rolig historia för mig med. då kan vi skratta ikapp.
    /Rut

    SvaraRadera
  3. härligt att du länkar helvetet till DSS... hahaha fick mej ett litet skratt där.
    kram fran münchen
    louise

    SvaraRadera
  4. Jag som trodde att det var harry allt hade hänt, du kan väl inte bli arg rut?

    SvaraRadera
  5. Welcome to the real world and its inhabitants.
    Leo Naphta

    SvaraRadera