onsdag 27 januari 2010

suprise me

(kul killar)

och det blev jag faktiskt. Det var mycket med Snabba cash som var bra.

skådisarna gjorde utmärkt ifrån sig. de karaktärerna som kom från andra länder pratade aldrig fulsvenska med överdriven brytning medvarandra, som skurkarna i bondfilmerna och elaka tyskar på film som vi är uppväxta med. Joel Kinneman har ju fått idel lovord för sin roll och jag vågar säga att det är med all rätt. han spelar en lantis som börjar pluga på handels i stockholm och inte vill något hellre än att ha mycket pengar och festa med djursholmsslödder.


det finns en scen när han är med sina handelskompisar på en tjejs herrgård och äter middag. Harry och jag bara drog efter andan för att den var så sjukt bra. hela tematiken och människosynen som porträtteras där kändes precis som det kan kännas när man är på sånnadär middagar.

vidare så var fotot och regin mycket bra och väl samspelt. många svenska filmer nu (flickan, man tänker sitt osv..) är filmade på det här sättet. mycket närbilder, relativt långa tagningar och mjuka kontraster. snart kommer den stilen att kännas alldeles för typig men i snaba cash funkar det fortfarande.

tyvärr så är själva handlingen i filmen ganska tröttsam och det finns ingen hjälte att heja på. ingen av huvudrollerna är särskilt sympatisk och det är viktigt för mig för att jag ska tycka att en film är bra.
men jag ångrar inte att jag såg den vilket är ett bra betyg för en svensk film.

/Rut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar