måndag 18 januari 2010

Nofriendo


När jag gick i femte klass spenderade jag 750 spänn på ett Super Nintendo. Den förra ägaren var min bäste vän Karl-Mental. Han sa att jag fick konsolen för ett kompispris, vilket det verkligen var eftersom han slängde med två handkontroller och sju spel.
Lyckan var ett faktum. Jag spenderade otaliga skoleftermiddagar framför spel som
med mera.
Detta uppskattades av mina systrar men inte lika mycket av mina föräldrar, som efter fallande skolbetyg gömde  mitt SNES (super nintendo entertainment system.) Jag fick numera bara spela på helgerna.
Efter ett tag bytte jag in Sneset mot det allra senaste Nintendo 64, med slående grafik och nya spel var jag återigen hooked. Jag spenderade timmar tillsammans med Rut för att klara Zelda: Ocarina of time.
Efter detta har det bara fortsatt och efter mitt Nintendo Gamecube inköp har jag nu avancerat till ett Nintendo Wii. I och med att jag inte bor hemma längre så får jag speka när jag vill, det är även ett plus att ha sitt nintendo inkopplat till en projektor. 
Ohh yeaah it's the sweet life.

Det fiffiga med ett Wii är att du kan köpa gamla klassiska retro spel från tidigare Nintendo konsoler och spara dem på en hårddisk. 
Till min stora lycka upptäckte jag att ett av mina favvo snes spel nu finns att köpa och så fort jag får cash är jag ägare av detta mästerverk.  

Jag känner på mig att Karl och jag kommer återuppleva sena nätter i hopp om att klara av detta spel som faktiskt är svårt som satan. Vi börja även alltid bråka om vem som ska vara killen i 3-d brillor.

Keep it Retro
-Harry

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar