Rustad för kultur

idag har jag varit och klippt mig, så nu ser jag som E i the Incredibles. i varje kultursammanhang jag har varit på de senaste åren finns det alltid en handfull kvinnor i karriären i varierande åldrar som har lika dan frisyr som jag. jag tycker att det är toppen, för då har vi alltid något att prata om, det är som en ice breaker. "så.. var klipper du dig?" , "kör du med plattång, har du någon bra att rekommendera?", "vad är den ideala längden på luggen så att man hamnar någonstanns mellan indie och dominatrix?".
I skrivandes nu så kom jag på att jag borde börja dokummentera mina medsystrar som också låter skalpen prydas med denna klädsamma kulturhjälm, som jag har kommit att kalla den.
anda personer med kulrurhjälm:




när jag skulle betala för mig i mataffären idag så sa kassörskarn till kunden innan mig som höll på att packa sina varor " se till att du inte glömmer den där?" så pekade hon på en liten tub pepparrotskräm som låg på rullbandet. vafals tänkte jag, det är ju min. jag la mig i och upplyste kassörskarn att det nog var min pepparrotskräm (jag hade nämligen varit extra noga med att köpa en liten tub, jag menar vem vid sina sinnes fulla lag konsumerar en hel tub pepparrortskräm?). Men se där, kunden framför mig hade av en slump precis införskafffat pepparrotskräm (det är inte ofta jag skriver det här ordet, därför passar jag på nu) av exakt samma märke, och samma storlek på förpackningen.
jag tittade upp för att se vem min gastronomiska tviling var. jag hann hoppas att det skulle vara den Rätte, och vi skulle skratta åt det hela och sen leva lyckliga i resten av våra pepparrotsätande dagar. döm av min förvåning när då istället befinner mig öga mot öga med en 105 årig gammal tant med kulturhjälm!!!!. det var som att se en glimt av framtiden. "är det du, Rut?" viskade jag. jag kommer aldrig att få veta för min fråga överröstades av kassörskarns "var det bra så?" och i ögonvrån såg jag framtida Rut hasa ut ur affären.

nu ska jag jobba.

/Rut