En gång var jag ung

varje gång jag sitter framför ljusbordet med ett tomt ark papper och föröker komma på något kul att skriva så är det den där melodin från Seinfeld eller Homers röst när han säger "stupid sexy Flanders!" som jag frår på hjärnan.
Sen brukar jag tänka: "vad är kul?" och varje gång (tyvärr hittade jag inte klippet på youtube) så är det den där sekvensen ur scrubs när JD säger "giant phones are funny." som poppar upp.
när det ljudklippet samspelar med synen av JD vid en enorm telefon då vet jag at jag har att göra med en audiovisuell blokad.
Då måste jag ofta gör något sysselsätta mig med något anat ett tag för att kunna kringå detta hinder.

kom ihåg att i skrattet finns försoningen, som min gamla psykolog brukade säga.

/Rut

Bra skägg, bra människa

I morse försov jag mig, klockan tio vaknade jag av att min syster Wanda ringde. Hon var sjuk och ville låna film av mig. Jag klandrar henne inte mitt dvd bibliotek är top off the line. Jag är dock väldigt trött men befinner mig nu på kontoret med en varm kopp te och ett huvud fullt av idéer. 

Den glada nyheten är att jag känner mig i bra form, inga skrubbsår eller överhängande deadline panik. Jag tar i trä medan jag skriver allt detta. Sen finns det en annan bra grej. Serietecknarna Mikael Sol och Adam Boman har släppt nummer fjorton av deras webbtidning babian. 

Det bästa av allt är kanske att en av de svenska serietecknarna jag uppskattar mest och som är så grym att jag tappar hakan har bidragit med en serie.  Hon heter Rebecka Lindberg och har bla. varit med i tidningen "Hjälp." Grym är hon.

Jag hittar dock ingen hemsida med hennes alster men surfa in på babian.se och förundras av hennes majestäsiska stil.

Nu ska jag rita rita everyday.

-Harry  

art and fart is just a letter apart

jag älskar duchamp. han är ett riktigt praktpretto. men jag säger som vår goda vän aaron kopff: "Pretentious means you care" jag håller med. för den okunnige är det lätt att avfärda Duchamp som pretentiös med motiveringen "det där kan vem som helst göra". men jaaaaaaaaa... det är inte det det handlar om.



men vad är det det handlar om? varför började jag skriva om det här?

nu sitter jag ensam på kontoret och ska snart börja jobba med serien igen.

om en timme är det arkiv x-klubben . jag vet inte om harry har berättat det men varje onsdag träffas vi (inte ebart harry och jag vi har några kompisar och två systrar till som är med) och kolar på 3 avsnitt av arkiv x. det är sweeet.

kvällen i ära har jag bakat en sockerkaka.



jag kunde inte låta bli att lägga upp den här bilden. är det kanske världens tråkigaste kaka? vem bemödar sig att fotografera en sån kaka för att sen lägga upp den på nätet? den är säkert tagen för ett brittiskt matlagningsmagasin. typiskt britter.
det är humor det.

/Rut

Letting the days go by

Jag kom just hem från en staidg lunch med min kollega och att av våra fans. Han heter John, han är djävligt grym och i dessa hårda tider vickar han på skolor. Alltså han är vikarie där, han går inte till skolor och vickar på dom för att se om dom håller. Hmm jag tror inte det finns någon med det jobbet.
Jag vet bara att mitt jobb är det bästa i världen och att jag idag har jobbat hemifrån, ja det strider mot det jag sa igår men det har fan gått bra. Har inget ordentligt ritbord här så jag tog en gammal bricka och tejpade fast dagens stripp på denna. Nöden har ingen lag, jag tror att den har ett gäng regler men jag orkar inte lära mig dem just nu.




Jag var och tjackade en nu cirkelmojängslinjal på en konsthandlare vid hornsgatan, den var svindyr. Jag försökte lista ut om den var gjord i diamant eller något annat häftigt. Det visade sig vara plast och jag kände mig snuvad på konfekten. Maaan nu blev jag sugen på godis.

-Jag vill tatuera in "heroin" någonstans. Klämde just min roomie ur sig, jag tror det är dags att återgå till jobbet.
Såhär såg min arbetsplats ut när jag satte igång med jobbet i morse.




Ja inspiration finns det gott om här på mariatorget.

Väl mött
- Shanghai Kid

att vara och att ha

igår skypade jag med min bästis. vi har känt varandra i snart tjugo (20!) år. Vi slet tillsammans i tyska skolan och det var tack vare henne som jag började med serier.

jag brukade rita små nidbilder av våra lärare och planer på hur vi skulle totalförstöra skolbygnaden. allt för att fördriva tiden. varje dag är jag glad att jag inte går på gymnasiet längre.
hur som helst.
Astrid (det är så hon heter) berätade att hon precis hade kommit hem till kapstaden från Tanzania.

Där hade hon bott med masajer i en liten by för att ta sig en närmre titt på hur globa uppvärmning påverkar masajernas levnadsvillkor.
Innan dess hade hon varit i Nairobioch träffat FN människor där och pratat med dem om ett projekt som hon vill genomföra.
Jag lät bli att berätta att jag har börjat bli bra på bokstaven "o" när jag textar. jag ville inte att hon skulle känna att hom inte åstakommer något här i livet...

nu sitter jag på kontoret och väntar på att hary ska komma förbi och hämta lite nytt material. i'm telling you, it's dymamite!

/Rut

Lo and Behold

Jag var väldigt nära på att jobba hemifrån idag, tänkte det skulle vara skönt att hasa omkring i mina trasiga pyjamasbyxor, rita lite serier och bara tänka: Ah this is the good life. 

Sen slog det mig att jag har 17 strippar och rita på 10 dagar, så då slängde jag på mig mina kläder och rusade till kontoret. 

Jag tänkte lite på en sak när jag gick hit imorse, det är väldigt svårt att få folk att förstå att rita serier är ett riktigt jobb. Särklit när man har deadlines att hålla, de flesta anser att rita är ju hur lätt som helst och att det tar väl inte mer än en kvart att fixa ihop det där. 

Detta vore ju shysst om så faktiskt var fallet, det ligger mycket mer bakom en stripp än själva ritandet. Jag måste få inspiration, känna mig helt hundra och bara ha ett bra flytt. Annars blir det lätt att det ser ut såhär

He he detta är kanske en av de första stripparna jag ritade, den är cirka fyra år gammal. Rut sa alltid: Fan Harry det måste bli snyggare. Varpå jag svarade: Detta är mitt bästa.

Ibland när jag ritar saker i bakgrunden (Affisher, böcker och dylikt) så är det rena tributes till andra människor jag gillar. I dagens svenska dagblad kan man tex se shout outs till: Kim W Andersson, Hjalmar Söderberg och Tidningen Hjälp. Väldigt ofta brukar jag rita in en av min bästa polares band. Fritjof & Familjen heter dom och ikväll spelar de på Debaser Slussen, klockan tio kickar det igång. 

Var där eller var hemma.

Nu ska jag rita, dricka te kanske ta på mig själv om vädret tillåter. (HE HE HE) 

-Harry

Just det, jag höll på att glömma. Jag tog ett foto av mig imorse två sekunder innan jag nös. Ha ha tyckte jag var kul, tills det blev massa saliv och annat på datorn.

Det vackraste jag har sett

Varannan helg jobbar jag på stockholms auktionsverk ute i frihamnen. där ute kan man hitta allt mellan himmel och jord.

den här helgen hade vi den här fantastiska speldosan från 1800 talet. visst att det kanske är höjden av nördighet att kära ner sig i ett sånt här åbäke, men jag skäms inte. och snart kommer ni att dela mina känslor.


som ni ser här så ser den ut som sånna där små speldosor som man hade när man var lite som spelade typ blinka lilla stjärna och sånt när man vevade på en vev. kommer ni ihåg? cylindern rörde sig och de små taggarna på kammen kom emot plupparna (detta är de korrekta facktermerna) på cylindern och det blev musik. och sen beroende på om speldosan stod på ett bord eller om man bara höll den i luften så hördes musiken olika stark.
den här speldosan har en inbyggd låta undertill som gör att ljudet blir klart och tydligt oavsett var den står. för att spela så drar man upp en fjäder med en spak (spaken sitter på vänster sida).


som ni ser på innehållsförteckningen här ovan så spelar den här maskinen alltså inte bar en utan åtta (8) (!!!!) melodier på samma cylinder. Den kan spela allt från Strauss till Offenbach.
det fungerar som så att när en låt är slut så flyttar sig cylindern ett snäpp åt sidan, som på en skrivmaskin.

men det beror på om den här knappen är inställd på repete eller change. är den på repete så kan du höra din favoritmelodi om och om eller om du har på change så spela den igenom hela registret. asså hur cooolt är inte det här. och den är helt mekanisk.


detta är en av mina favoritdetaljer på detta vackert utförda arbete. håll utkik efter de här små fjärillarna på filmsnutten jag har postat nedan.


(här skulle alltså videon varit om det hade funkat att ladda upp den.)



(det här är vad jag skulle ha skrivit om det hade funkat att ladda upp videon:)
Fantastiskt!
och det att den är helt mekanisk och fortfarande fungerar. när jag säger att min mobil från 2006 fortfarande fungerar blir folk imponerade.





nu ska jag hem från kontoret och sätta mig med serien när jag kommit hem.

/Rut