Log lady

Jag har varit på klub med twin peakstema. Susie var Audry, Carro Nadine och jag log lady. Det fanns en fantastisk Blackie och en laura palmer 'wrapped in plastic'. Kort sagt: time well spent. Jag återkommer med fler bilder vid tillfälle. /Rut

Milord

Problemet med stålar är att jag inte har några. Även nu när jag fått in elva lakan på mitt konto känner jag bara: Jahaaa detta är pengar som jag inte kan spendera, nej detta är pengar som ska gå till skulder och alla mina mailorder wifes.
Jag måste medge att det ändå känns ganska skönt att för en gångs skull slänga upp kortet i baren och lite häftigt säga.
-Karl? Hanna? Öl? Jag bjuckar.
Sen när man vaknar dagen efter och har ont i magen av outgrundliga anledningar känns det också skönt att ta en taxi från Hornstull till Mariatorget.
Men nu sitter man här och för över pengar för tre månaders kommande hyror och några lök till morsan.
Jag känner mig ändå inte fattig, en bananfluga har bosatt sig i mitt kök och håller mig sällskap. Så även om jag är fattig i pengar så är jag rik på vänner.

Valle kom precis in svidad till tänderna och när han ser mig vräker han ut sig.
-Jag känner mig inte fattig.
Jag fnös och tog en bild av honom.



Igår åkte min flickvän ut ur idol, hon vet inte att vi är ihop men ödet kommer snart se till att våra vägar möts. Innan jag drack öl igår hade jag druckit fem burkar coca cola, detta var för att det var extra pris på prisxtra. Eftersom jag är en sucker för socker så var det skönt att bli spattig och klä upp sig i Hannas pattgrima.





Nu har jag en serie kvar att färglägga och sedan ska jag ge allt material till Rut.
Denna gång har det varit väldigt roligt att färglägga, detta beror endast på att materialet är top noch och att jag skrattar så jag kiknar åt den fantastiska serien Söndagsbarn.
Här är ett exempel på kvalité i dess prime.




Nu ska jag dricka te, kaffe och en cola.
Edith Piaf och bananflugan håller mig sällskap

-Harry

Utvärdering

Jag kan nu berätta att frallorna jag bakade var inte bara salta utan lämnade även en eftersmak av mjöl och jäst. Jag ställer mig samma fråga som skribenterna i michellin guiden gör: var det värt en omväg? Knappast. /Rut

en bulle i ugenen

det är fredag och då brukar jag baka. idag har jag tyvärr inte Lage med mig, men å andra sidan så bakar jag matbröd och det kanske han tyckt var tråkigt.
jag är asbra på att baka bullar och kakor och sånt. alla mina yngre syskon och jag har under flera somrar jobbat på bageri, så jag har snappat upp ett och annat. men när det kommer till matbröd så är jag så usel så att hälften vore nog. jag är så dålig att det är svårt att föreställa sig.
brödet blir torrt, smaklöst, stenhårt, för salt, för osalt osv.. inte sällan allt på en gång.

(Brugels Ikaros, best painting everrrrr!!)

jag har funderat en hel del på hur det kan komma sig att jag har så svårt att lyckas med det här och misstänker att det har med det Andersonska hybrisen att göra. jag tror alltid att jag kan allting från att förlösa barn (både vaginalt och med kejsarsnitt) , heimlich manöver till att baka. bara jag aldrig har gjort det själv förut så är jag bäst.


samma sak gäller bakning. i bageriet var jag diskare och det jag lärt mig om bakning är från att spionera på bagarna där och på mamma och pappa när de bakade hemma när jag var liten.
därför tror jag nu att jag har bakning i blodet. jag använder receptet mer som en referens än som en exakt vägledning. byter friskt ut olika mjäölsorter mot varandra. struntar i sirapen och använder bakpulver istllet för jäst. jag har heller ingen respekt för vilken ordning man ska blanda ihop grejerna så idag till exempel stod det_: "smält matfettet och tillsätt mjölken."
det struntar väl jag i och blandar smöret och mjölken på en gång vilket resulterar i att smöret ligger och flyter i den kalla mjölken och vägrar att smälta. deta i sin tur leder till att jag blir arg och står och hytter med näven åt smöret , men det enda som händer är at det delar upp sig i små klumpar efter ett tag.

grejen när man bakar är att det verkar inte gå att skarva. och just att skarva är det jag gör för jämnan. om jag bara kan lite om ett ämne så har jag inget problem med att lägga ut texten om hur till exempel skolsystemet i indien i förlängningen påverkar klassystemet i usa, eller hur forskningsrapporter pekar på att det är farligt för barn att dricka välling ur plastflaskor.
den här förmågan, att låta som jag vet vad jag pratar om,har tagit mig igenom universitetet och gett mig de flesta jobb jag har haft.

när jag var på min anställningsintervju på slottet satt vi och pratade om hur turister från olika länder är. då hör jag mig själv säga: "ja, det är ju sant som orson welles säger,att amerikanarna aldrig kommer att kunna spela shakespeare eftersom de inte vet hur det är att ha en kung som är tillsatt av gud." missförstå mig rätt jag håller med orson fullt ut på den punkten men det hade mycket lite med det vi pratade om att göra. (just den den repliken toppar min lista över mest pretentiösa one-liners.)


hur som helst . det går inte att skarva när man bakar, så det är verkligen en utmaning för mig. nu alldeles nyss när jag gick för att rulla brödet kunde jag konstatera att det såg ut och kändes som fluffig trolldeg... jepp jepp jepp.

nu har jag ställt in eländet i ugnen. om tio minuter kommer jag att vara ännu en spännande smakupplevelse rikare..

/Rut

stormun slår till igen

Jag är nyss hemkommen från Uppsala. Det lovades fest, studenter och hångel. Alla tre löften hölls vissa med mer lyckat resultat än andra.
Vad festen gäller så började det hela med en förfest hemma hos min kompis Hedda. Hon bor i en studentlägenhet och har en inneboende som kommer från Kina. Detta behöver inte vara helt sant då jag varken såg eller hörde röken av denna inneboende. Allt jag vet är att jag tycker synd om henne, det fördes ett djävla liv.
Anywho, vi drog sedan till stockholmsnationens torsdagsklubb även kallad stocken. Det var helt sjuk, varje gång man köpte en öl fick man nästan mer pengar i växel än vad man handlat för. Det gick nästan inte att slösa pengar. Detta betyder inte att jag inte försökte, oj oj oj.
Festen bommade igen redan klockan ett, och där stod jag utan Hedda,Tim eller Niklas. Jag blev stående ett tag med en tjej som gillade Söndagsbarn, hon tyckte till och med att strippen om Göteborg var kul. Det var fett.
Efter många om och men hittade jag till slut Hedda, hon gav mig bara nycklarna till sin lya och bara:
"Dshu hittars shem schäälv"
Det gjorde jag fan inte.
 Tur att Niklas gjorde det, med mig och Tim (en full sådan) i varsin hand styrde han kosan mot studentrummet. Väl där var vi arga på Hedda som så hårt hade dissat oss. Vi beslöt oss för att äta upp allt hennes godis samt knäckebröd, sen sov vi tre killar i en säng och i morse tog jag tåget hem till mitt underbara Stockholm.

Vad mitt hångel beträffar så var det inte med den härliga Söndagsbarnsgillandetjejen, nej det var med någon vid baren som sa att hon var bättre på att hångla än dansa. Det visade sig vara en lögn för efter vår match i tunghockey började hon dansa med en hunkig läkarstuderande douchebag.

Nu ska jag färglägga serier och lyssna på bra musik.

Tack och hej orörda grej
-Harry

kvinnan i mitt liv

I morse när jag vaknade märkte jag till min stora glädje att min kära roomie Lina inte hade hunnit iväg till sitt jobb. Det finns få sätt som är bättre att starta dagen på.
Let me take you back...
...Lina och jag träffades för första gången på kartagofest 5 juni 2008. det var kärlek vid första ögonkastet. vi tillbringade timmar att i rörande samförstånd hylla hanna hellquists genie och kartlägga behovet av en riktig revolution för att en gång för alla krossa de patriarkala maktstrukturerna i samhället.

Vi skiljdes åt i gryningen och under flera dagar gick jag omkring som på moln. Jag hade aldrig träffat någon som hon. Hon var som den där kompisen jag hade behövt under tånårstiden när jag var ätstörd och arg utan att förstå varför.
Så jag började uppvakta henne med blygsamma sms med förfrågningar om vi eventuellt skulle kunna träffas igen. men ni vet hur det är, när första mötet har varit som worlds colliding så känns det nästan genant att träffas igen. det är som att man har visat för mycket av sig själv för snabbt. jag tvivlade aldrig en sekund på att hon verkligen ville träffa mig igen, men livet kom emellan.
Sen den första gången träffades vi 3-4 gånger på fester med gemensamma bekanta och i mars i år hade vi varit hos Thomas och tittat på en film. Lina och jag promenerade hemåt tillsammans i den tidiga vårkvällen. nu ville ödet det så at både hon och jag befann oss i ett skede av uppbrott i våra liv. sakta kände vi hur lågan från 5 juni tändes igen och på sankt eriksbron enades vi om att vi skulle flytta ihop.
Så, sen 1 juni 2009 bor jag alltså tillsammans med den här fantastiska människan. Jag har aldrig tidigare träffat någon som är så olik mig på de punkterna där vi skiljer oss åt. tillexmpel städning. här är några lappar hon lämnat mig:



och samtidigt är så lik mig på de punkterna vi delar.
Varje kväll (trots att det har gått över ett halvår) så är det lika svårt att gå och lägga sig för att vi sitter uppe och pratar in på småtimmarna, och och vi äter frukost tillsammans på morgonen kommer jag alltid för sent.

Vi pratar mycket om revolutionen, om att vara i första hand människa och i andra hand kvinna, om twilight, om vårt parti vi ska starta, bästa sättet att bygga muskler och alla böcker vi ska skriva tillsammans.

Nu har hon åkt iväg till sin ateljé och jag sitter hemma och räknar timmarna tills vi ses igen.

/Rut

Det är dags