steg ett av två för en lyckad hemmamyskväll för en är genomfört. dvs att jag har ätit en magnum mandel. nu återstår bara att se filmen jag hyrt i genren "vita män på äventyr" som råkar vara min favoritgenre. för då kan jag verkligen koppla av helt, när män är män och kvinnor kvinnor.
jag kan lämna genusglasögonen på sängkanten för det finns ingen användning för dem. det är som att försöka att disskutera invandrarnas roll i samhället i en astrid lindgren bok. de existerar liksom inte.
t-45s till mys.
Rut
tisdag 8 juni 2010
onda andar
måndag 7 juni 2010
16 timmar senare
ja, jag har sovit i 16 timmar och kände mig lite friskare. bestämde mig för at ta en promenad, kom till biblioteket och behövde sedan vända pga utmattning. sjukt mobbat.
jag är inte bra på att ta det lugnt (varken när jag är sjuk eller normalt). det finns för mycket tat göra. jobb att söka, badrumsgolv att skura böcker att läsa. hur ska man hinna med allt?
asså det här menar jag inte som ett deppigt emo, men allvarligt. hur kul är det egentligen att alltid ha tusen saker att göra. asså som jag måste göra för få ihop pengar till mat och till hyra.
ibland tänker jag att jag inte vill ha några barn för att så himla kul är inte livet. visst att det har high lights och fina stunder och sådär. men är det så kul att att jag skulle vilja ge det till någon annan och ba: grattis du har blivit född. du har fruktansvärt plågsamma och ångestfyllda tonår framför dig, följt av daglig oro och stress för at få ditt liv att gå ihop ekonomiskt och socialt och på det så finns det alltid en överhängande risk för cancer, brustet hjärta och plötslig diarré.
jag har inte bett om att bli född, det har ingen av oss. men ändå så är det vi som måste ta ansvar för det här livet som någon annan prackat på oss. är det helt sjysst?
jag tycker att det pratas för lite om den här sidan av livet, men det måste man få göra, för den är ju lika närvarande som de bra grejerna (hångel på Trädgården, clint eastwood och semlor). i alla fall för mig.
/Rut
jag är inte bra på att ta det lugnt (varken när jag är sjuk eller normalt). det finns för mycket tat göra. jobb att söka, badrumsgolv att skura böcker att läsa. hur ska man hinna med allt?
asså det här menar jag inte som ett deppigt emo, men allvarligt. hur kul är det egentligen att alltid ha tusen saker att göra. asså som jag måste göra för få ihop pengar till mat och till hyra.
ibland tänker jag att jag inte vill ha några barn för att så himla kul är inte livet. visst att det har high lights och fina stunder och sådär. men är det så kul att att jag skulle vilja ge det till någon annan och ba: grattis du har blivit född. du har fruktansvärt plågsamma och ångestfyllda tonår framför dig, följt av daglig oro och stress för at få ditt liv att gå ihop ekonomiskt och socialt och på det så finns det alltid en överhängande risk för cancer, brustet hjärta och plötslig diarré.
jag har inte bett om att bli född, det har ingen av oss. men ändå så är det vi som måste ta ansvar för det här livet som någon annan prackat på oss. är det helt sjysst?
jag tycker att det pratas för lite om den här sidan av livet, men det måste man få göra, för den är ju lika närvarande som de bra grejerna (hångel på Trädgården, clint eastwood och semlor). i alla fall för mig.
/Rut
lördag 5 juni 2010
Drack champagne - Kräktes

Det är såhär jag vill leva, vara och andas
Titeln avslöjar hur min gårdagskväll tog ett väntat slut. Efter uppkastningen somnade jag på Mimmis köksgolv för att sedan bli forslad till en soffa. Där sov han, Harry. Som ett barn.

Titeln avslöjar hur min gårdagskväll tog ett väntat slut. Efter uppkastningen somnade jag på Mimmis köksgolv för att sedan bli forslad till en soffa. Där sov han, Harry. Som ett barn.
Imorse mådde jag förvånatsvärd bra och hjulade nästan hem. Ivan mådde något sämre och var svår att kommuniera med. Han ville inte ens följa med och sk8ta.

Rut är jäkligt rolig och skriver så man ibland tappar hakan.
Jag själv drar in pengar och går runt och sprätter, surar och suckar gör jag lite. Det är kul, det är kul tycker jag.
Hur som haver så tappade jag fattningen igår när en kille snackade skit om min vän. Jag bad denna kille att avlägsna sig. "Gå tre miljoner steg åt det hållet och kom inte tillbaka" vill jag minnas att jag sa.
Jag borde sagt, "Pys grabben."
På dansgolvet blev jag inklämd mellan ett råhett lesbiskt par, dom hånglades över mig. Det var trångt.
fredag 4 juni 2010
adla du till frihet detta tvång (vad är väl en bal på slottet)
dina färger var blå
i morse på bussen på väg till magasin 5 var jag sjuuuuuuuuuukt deppig och ba voj oh voj först ska jag jobba här och sen ska jag hem och jobba mer så inte kan jag gå ut och roa mig med mina jämnåriga.
det kunde ha varit jag
jag är livrädd för att en dag vakna upp som doktor glas och inse att livet har gått mig förbi. Eftersom jag inte var närvarande under tånåren så har jag liksom aldrig haft de där pripps blå-reklam sommarupplevelserna, sittandes på en fortfarande solvarm klippa iförd en lite för stor kofta skarattandes från hjärtat (men på ett kvinligt sätt) med en stilig solbränd karl med lite care less 3 dagars stubb vid min sida.
men sen tänkte jag att jag borde var stolt över mig själv som har diciplinen att sitta hemma kväll efter kväll och jobba tots att jag hör att undomarna nere i centrum har trimmat sina moppar, och det i kombination med doften av syrén får mitt gamla hjärta att öka i takt och mina kinder att rosas.
lova att ni har en pripps blå kväll ikväll.
Rut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






