Visdomsord från mormor Herdis

Min mormor är toppen. Att jag tycker det är inte på något sätt konstigt, i stort sätt alla som träffar henne tycker att hon är toppen. Typiskt bra egenskap att ha. Hon har lärt mig massa bra saker varav två tåls att repetera (VA inte fler!!! vet jag att hon tänker nu när hon läser det här. Jo jo massa fler, men kanske alla är kanske inte allmänt applicerbara..)

Mormor på sin 90-årsdag

1. När jag var heart broken över en tönt för många år sedan försökte jag resonera bort min sorg i ett samtal med mormor.  Jag sa att det är klart att jag inte vill vara ihop med någon som inte vill vara ihop med mig, och jag förstod mycket väl att jag skulle hitta någon annan jag skulle bli ännu lyckligare med (det gjorde jag) och bla bla bla.

Jag satt där och  snörvlade ett tag innan mormor sade:

"Förnuftets näsduk kan inte torka känslans tårar."

Så elegant! och så sant. Sorg kan inte resoneras bort utan måste också få ta sin tid. Och sorg kan i stor utsträckning bara lindras med andra känslor, inte logiska resonemang.

2. Inför ett bröllop där jag skulle hålla tal frågade jag mormor om hon hade några tips. Hon är vida känd för sina spot on tal som kan röra både till skratt och tårar. Visdomsorden hon skickade med mig på vägen var:

"Kom ihåg att ett bra tal ska vara som en kjol. Lång nog att täcka det väsentliga, men kort nog att hålla uppmärksamheten uppe."

Ha ha, classic mormor. Tack ska du ha.

Rut

Vernissage för en vän

Målning av August Ranelid

Asså vi är så sjukt peppade för ikväll är det vernissage för vår kompis August Ranelids nya utställning. 

August är Harrys bästis och de har känt varandra sen de var småtöntar (Harry är fortfarande en tönt). Jag har själv lyxen att ha mina barndomsbästisar kvar och det är alltid häftigt att se vänskapsrelationer som utvecklats över flera decennier.

Allvarligt talat, vad är oddsen att man ska fortsätta palla med varandra år efter år och när man även tar i beaktning att de enskilda individerna i relationen förändras, får nya intressen och bla bla?

Ahh vänskap asså. Och nu kombon vänskap + konst. Klockan kan inte bli vernissage-time snabbt nog.

Är du i Stockholm så kom du till Domeij Gallery du också. Det blir toppen. 

(=^.^=) Rut (=^.^=) 

Saluteringar!
Ni kanske tycker det är märkligt och såååååå 2001 att skriva en blogg.
Eller vad vet jag om vad ni tycker. Jag vet ju inte ens vilka ni är.
Allt jag vet, är att det är så himlans roligt att skriva. En annan sak jag vet är att det är himlens roligt att göra saker tillsammans med Rut. Som nu till exempel, har vi i all enkelhet avslutat en krögarpyttslunch. Var det askul?  Skrattade vi oss fördärvade, nej kanske inte men jag vet att det alltid tusen gånger bättre att vara med syrran än att vara ensam.
För då saltar jag pytten med tårar.
Jag är glad att vara tillbaka och jag är glad att Rut är med mig.
Hej hej hej
-H

Hade jag sett det här klippet för några år sedan hade jag helt klart tyckt att jag var Leo och Harry Tom Hardy. Nu är jag inte lika säker länge...

Bortsätt från det är det bussines as usual för oss två. Jag är bäst och Harry är emo som vanligt för att han inte har någon lady friend. Så går det när man är en tönt.

Det känns bra att vara tillbaks.

Rut

Tredje, och sista akten

Kära vänner,

tack för det här året. Nu är det dags för oss att sluta blogga på den här adressen. Fint har det varit och vi har känt er kärlek. Hoppas att ni har känt vår. Tills dess att vi ses igen, var rädda om er och glöm inte att vi älskar er.

Från era Söndagsbarn
Rut och Harry

förövaren är en bil

jävla biljävel

jag skulle bära ut en låda med blommor ur vår lastbil på jobbet. det är en såndär (asså lastbilen) som har ett ramp som fälls ner bak och en sån flärp upptill i VÄRLDENS HÅRDASTE MATERIAL som man viker upp, uppskattningsvis en kapacitet på 17 kubik.

anywhoo... jag stod inne i lastbilen och skulle gå ut och för att vara sjukt effektiv så gick jag i kanske 40 km/h åsså ba PANG! rakt in i den där flärpen med pannan. tjong i buljongen. jag slog i så hårt att det krasade i pannan. mycket märklig upplevelse på alla sätt och vis. nu har läkarna på området konstaterat att det rör sig om en lättare hjärnskakning. asså lol. sjukt mobbat.

on another note så har någon lämnat ett par överdimensionerade glasögon med plastglas på min plats som jag brukar ha på mig när jag vill se lite media ut:

eller här är jag snarare en 80-årig kisande floridajude. jag skulle heta Ruth Levi och bo på ett såntdär gated community som Seinfelds föräldrar. asså det vore the blurst of times, sen skulle Costanzas kunna komma ner så kunde vi fira Festivus.

nej nu börjar dagens inspelning.

Rut

Polyamorös

så här ser det ut i min bästa väns badrumsskåp. i love it. /Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8