
morgonen spenderade jag hos min
medicindoktor som jag träffar en gång i kvartalet för att få mina recept förnyade.
av någon anledning hade jag fått för mig att hon skulle tolka mitt byte av hårfärg som ett tecken på att jag hamnat i
psykisk obalans.
detta gjorde mig nervös.
i mitt huvud resonerade jag fram och tillbaka huruvida jag skulle beat her to the punch och börja samtalet med en kort sammanfattning av
feministisk teori i allmänhet och
the gaze i synnerhet så att hon på så vis skulle förstå att det bara låg glädje, inte
vansinne till grund av val av ny hårfärg.

samtidigt som jag stod och funderade över detta lät receptioneisten på mottagningen mig veta att jag nu passerat 900 kronors gränsen vilket innebär att jag gjort mig förtjänt av ett
frikort.
"Utmärkt, nu kan jag
run haywire på alla psykmottagningar i hela
riket utan att det kostar mig det minsta!" sa jag för att skoja till det lite. Receptionisten och
jag skrattade åt absurditeten i mitt uttalande i stilla samförstånd, som tyvärr inte delades av min pyskiatriker som hade gått förbi precis i tid för att höra mitt
skämt.
Hon tittade på mig och efter ett tag, när hon insett att det var
jag under den blonda manen sa hon: "Vi kan gå in på mitt rum nu" utan att röra en min.
Ahhh Dr Helbin, vad skulle jag göra utan dig?
/Rut