asså min syssling
Felix. jag vet inte var jag ska
börja.
inför helgens stora händelse löd inbjudan såhär:
Well hallo groovy people!
Ni är nu inbjudna till en happening som hyllar musiken och hippiekulturen från det sena 60-talet. Vi träffas utanför Operan i Stockholm med varsin cykel och cyklar sedan därifrån ut på Gärdet till en lövskogsglänta som jag hittat. I den här gläntan är det sedan en happening där alla får ta av sig skorna och gå barfota på filtar drickandes rosevin och lyssnar på pop och rock från 1966-68.
En groovy afternoon helt enkelt.
Om du inte har en cykel så kanske er mamma har en som ni kan låna, annars kan ni säkert åka på någons pakethållare, t.ex min. Festen kommer bara hållas om det är fint väder, om det är dåligt väder skjuter jag fram festen en vecka eller två.
alright musiclovers, om ni vill ta med en kompis eller två, go ahead
Felix
P.S
Om ni känner att ni är osäkra på om 60-tals happenings är er grej så kan jag rekomendera filmen The Boat That Rocked.
(ni som känner mig vet vad
jag tycker om hippies, spontana gatherings och att vara utan exakta direktiv. det skrämmer skiten ur mig. jag måste ha
tydliga riktlinjer och struktur annars får det vara! att jag har en snäv comfort zone kan inte komma som en överraskning för någon. Så ni kan ju föreställa vad tanken på ett "groovy afternoon party " får mig att känna. MEN jag är ju RUT 2.0 nu så fnös föraktfullt åt allt vad linjärt tänkande heter och ba okej bring the madness)
Gläntan som nämns i inbjudan hade tagit Felix 2 (två) dagar att hitta och beskrevs som "
gläntornas glänta". och mycket riktigt! asså wow. det var uppdukat med förtäring, ljuv musik och marken var täckt med filtar. för att få beträda gläntan behövde man ta av sig skorna (en gren på marken agerade markör för skogränsen). asså det var så fint, och jag förstod jag att jag hade ett hjärta, för att jag kände hur det höll på att brista.
Jag kände att jag blev så där som
vuxna kunde bli när man var liten när de inför julafton sa att "jag har redan allt jag behöver" och så brukade de göra en svepande gest som på ett symboliskt plan skulle innefatta idén om släkt och vänner. nu hade jag blivit precis lika dan och ba :"allt jag önskat finns här", och i huvet så
ba.
sen begav vi oss till trädgården där jag blev full som en kastrull och tog tillfället i akt att berätta för Oskar att jag var bögkär i honom. bögkär är liksom så där fantastiskt kär som man kan bli i någon som man vet att det aldrig kommer att bli något romantiskt med. (asså som att jag skulle bli kär i en homosexuell man). Fantastiskt, oklart om han är bögkär tillbaks.
Kort därefter försökte jag hångla upp Susie, vilket kunde ha tagit vår vänskap i en
helt ny riktning, men hon hann parera.
Sen blev jag anklagad för att försöka göra ett politiskt statement genom att inte raka mig under armarna.
angklagaren i fråga var lite vag angående vad det skulle vara för statement det var jag försökte göra, men det var helt klart uppenbart att
han inte gillade det. ja, det är läskigt med tjejer med åsikter.
på det hela taget var det en fantastisk lördag kväll mot söndag natt.
Rut
