Tredje, och sista akten

Kära vänner,

tack för det här året. Nu är det dags för oss att sluta blogga på den här adressen. Fint har det varit och vi har känt er kärlek. Hoppas att ni har känt vår. Tills dess att vi ses igen, var rädda om er och glöm inte att vi älskar er.

Från era Söndagsbarn
Rut och Harry

förövaren är en bil

jävla biljävel

jag skulle bära ut en låda med blommor ur vår lastbil på jobbet. det är en såndär (asså lastbilen) som har ett ramp som fälls ner bak och en sån flärp upptill i VÄRLDENS HÅRDASTE MATERIAL som man viker upp, uppskattningsvis en kapacitet på 17 kubik.

anywhoo... jag stod inne i lastbilen och skulle gå ut och för att vara sjukt effektiv så gick jag i kanske 40 km/h åsså ba PANG! rakt in i den där flärpen med pannan. tjong i buljongen. jag slog i så hårt att det krasade i pannan. mycket märklig upplevelse på alla sätt och vis. nu har läkarna på området konstaterat att det rör sig om en lättare hjärnskakning. asså lol. sjukt mobbat.

on another note så har någon lämnat ett par överdimensionerade glasögon med plastglas på min plats som jag brukar ha på mig när jag vill se lite media ut:

eller här är jag snarare en 80-årig kisande floridajude. jag skulle heta Ruth Levi och bo på ett såntdär gated community som Seinfelds föräldrar. asså det vore the blurst of times, sen skulle Costanzas kunna komma ner så kunde vi fira Festivus.

nej nu börjar dagens inspelning.

Rut

Polyamorös

så här ser det ut i min bästa väns badrumsskåp. i love it. /Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8

okej jag har varit uppe sen 10 över 5 vilket känns fantastiskt. av allt det jag gjort i mitt liv så är det få saker jag är stolt över. men att jag lyckas nada mig upp i ottan det får mig att räta på ryggen och se livet i vitögat. glöm serien, höga avgångsbetyg och personlig utveckling, det är inget som bekymmer mig. det är bara det konkreta som kan bekräfta mig. här nedan följer en lista på saker jag kan göra som får mig att tycka att jag är värd något:
1. när jag på någon annans initiativ flyttat tunga föremål från plats a till b och fått beröm för min insats
2. när jag är en bra värdinna och mina gäster stannar länge
3. när jag montera hyllor, borrat i betong eller varit allmänt händig

jag borde kanske bli byggjobbare eller snickare.

jag känner nästan inte någon som har lättare att ta till sig kritik en beröm. ni få som lyckas med detta hur bär ni er åt?

min älskade Linus har gjort en geniala serie på ämnet där seriens huvudroll säger till killen hon är hals över huvud förälskad i men som behandlar henne illa att: "jag skulle också vara otrogen mot mig. "
typiskt kul och oroväckande träffande. jag vill inte gå genom livet med den inställningen. hmm... men som min mormor brukar säga " förnuftets näsduk torkar sällan känslan tårar. "

Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8

on set

idag har jag hoppat in på en dramaproduktion vilket är rafflande. jag lär mig uppskattningsvis 3 nya saker i minuten. utöver det är jag fullständigt omringad av undersköna stylister i casual chic kläder och riche killar med markerade glasögonbågar och sånt där kort hår på sidorna och lite längre uppe på. asså i am lovin this! Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8

typiskt fel

här vill jag ju inte vara, men det är jag eftersom jag. satte mig på helt fel tåg och åkte på tok för långt. i mina tankar är jag någon annan stans (hos dig).

Published with Blogger-droid v1.5.8

semiotik

den här valaffischen sattes upp i rinkeby:

hur ska detta läsas?

här nedan följer några förslag:

1. moderater har av misstag satt upp den i Rinkeby ===> moderater kan inte läsa och/eller kan inte orientera sig i Stockholm ===> moderater är lågutbildade och/eller har inget intresse av att lära känna din egen stad ===> moderaterna framstår som osympatiska och värvar på så sätt inga röster i Rinkeby

2. oppositionen har satt upp den i ett exempel på gerillamarknadsföring ===> syftet blir att belysa de klyftor som existerar mellan de olika stadsdelarna ===> effekten blir en ökad "vi" och "dem" känsla ===> i denna läsning finns det inga vinnare eftersom det inte finns någon avsändare av det alternativa budskapet som presenterar en lösning på "vi" och "dem"- problemet

3. Det är konst, där strävan är att belysa förhållandet mellan text och bild i olika kontexter.

Det finns massa andra läsningar, det här var liksom bara de jag kom och tänka på. Men jag ÄLSKAR ord och bild. Hur mycket låter vi texen bestämma över det vi ser. Vad använder vi som riktlinje, ordet eller bilden?

rekommenderad läsning

eller

den här

ett annat FANTASTISKT exempel som min kära kollega har gjort kan ni se här nedan:

asså wow, jag får ägglossning, så bra är det.

Jag tror att den första gången som jag verkligen förstod att det är detta som mitt hjärta slår för var när jag såg Magrittes "the treachery of images".

Då bodde jag hos min farmor och jag visade bilden för henne i en bok jag läste i hopp om att få igång en dialog om konstens storhet i allmänhet och Magrittes särställning under det tidiga 1900-talet i synnerhet.

"asså farmor, är inte den här bilden fantastisk. det står liksom "det här är inte en pipa".

" det är visst den pipa" svarade farmor, som inte hade mycket till övers för modern konst. " nej det är ju idén om en pipa" försökte jag "ja då kan ju du ta idén av en dammsugare och städa i ordning i ditt rum." blev svaret, och min älskade farmor var inte en kvinna att säga emot i onödan.

ahhh farmor, jag saknar dig så mycket att det gör ont.

puss och kram

Rut

brum brum

idag vid 10.00 rycket rullade en finsk pansarvagn in på området där jag jobbar. Inget konstigt med det. De som är in charge av pansarvagnen är tre tvärhöga rundlagda män, en med snabba solglasögon, en med militärkläder ( svart / vit) och en med ett tryck på en pansarvagn på t-shirten. ibland överträffar verkligheten dikten.

vet ni att jag stormtrivs på mitt jobb? det är fantastiskt att befinna sig i ett sammanhang där jag känner att jag blir uppskattad för vad jag gör och att folk tycker om mig för den jag är. Bortsett från slottet tror jag nog inte att jag har varit på en sån här arbetsplats.

ahh... ljuvligt

kram

Rut

ps. såg ni "lite sällskap" igår på femman. typiskt fint.

men blir det bättre?

ja, på mitt fantastiska jobb har jag idag provat x-box kinect. oj vilken fest för alla sinnen! jag har kastat spjut och bowlat. det är så ljuvligt att slippa kontroller och satans sladdar och skit. nu var det bara jag och min avatar som lydde min minsta vink.

så här kan det också se ut en vanlig dag på jobbet när vi testar soft-boll tennisbanan.

sen har jag flyttat lite däck från ett hörn till ett annat och lyft lite linoleummattor.

men vet ni att jag fick mig en riktig tankeställare igår när jag pratade med min älskade Susie om KÄRLEKEN (för att hjärtat är en muskel som även den måste tränas för att inte förtvina).

Då sa hon att det är viktigt att man ger varandra energie (oavsett vilken form av relation det är). Jag tycker att kärlek är att stärka varandra så att man blir det bästa an kan bli. Att man, när man speglar sig i den andra, känner att man är värd allt bra och fint som händer en.

Asså och så tycker jag att det ska kännas även med mina vänner.

När Susie och jag pratade om detta så insåg jag att jag i mina flesta romantiska relationer har varit den som pumpat in tid och kärlek för allt vad jag orkar utan att den andre har bett om det.

Jag har en ovana att leta upp killar som är, i stor utsträckning, totalt ointresserade av mig och sen kämpar jag utav bara helvete för att de ska tycka om mig (de ska gärna var lågutbildade och känslomässigt hämmade) tills de lämnar mig. asså listan kan göras lång på mina erfarenheter inom detta segment.

men ibland säger man ju att man blir ihop med den man tycker att man förtjänar, och jag kanske inte tycker att jag är värd mer. det är knepigt det där.

Josefin Svenske säger alltid den gamla sanningen att man ska behandla sina vänskapsrelationer som kärleksrelationer och sina kärleksrelationer som vänskapsrelationer. Och jag håller med henne, för är inte grunden till alla varaktiga (frivilliga) relationer vänskap och kärlek.

En gång sa jag till Svenske att jag inte kunde hör av mig till en kille jag gillade eftersom det var jag som hade hört av mig senast. då svarade hon "med den där inställningen blir du inte chef". jag tyckte att det var roligt och hörde av mig till honom. för att hade det varit en vänskapsrelation hade det ju inte varit konstigt att höra av sig två gånger i rad.

senare visade det sig att den här killen var sjukt tråkig och jag kände att jag har kompisar så att det räcker och att jag inte var attraherad av någon som inte förstod den fina konsten som ordvitsar är.

hursomhelst. förut (ålder 19 - 26) vågade jag ALDRIG prata om killar med någon, för att jag tyckte att det var under min värdighet." pah killar! sånna ytligheter, det är inget jag kan prata om, jag kan bara prata om själens odödlighet i allmänhet och rohland barthes syn på konsten i synnerhet."

Men det är inte så att jag tyckt sämre om de som pratat om killar, utan jag har bara inte tyckt att det är något som jag vill ödsla min tid på. fast man är ju många delar och alla delar måste få utrymme.

any whoo... var var jag? just det att visst att jag kanske inte blir chef med "men jag har ju redan hört av mig" attityden, men jag vill inte bli chef, jag vill bli delägare med lika många marknadsandelar som mina kollegor (och tro mig, mitt företag får gärna ha många delägare).

nej nu ska jag lyfta lite mer tunga grejer.

Rut

socialt slipad

jag

igår var jag och kanske 15 andra (alltså allt som allt) på trädgården, vilket passade mig utmärkt eftersom ena pingisbordet var ledigt.

Sist jag spelade pingis var hösten 2007 på Harrys och mitt pre-release party på morfar ginko, då var det nära att jag åkte på stryk eftersom dett rådde vissa meningsskiljaktigheter mellan mig och en okänd förmåga angående reglerna reglerna. anywhoo...

så igår när jag skulle spela så tänkte jag gå in med en mer lättsam approach. jag stod ensam på min sida av bordet och på motsatt sida stod två killar jag precis hälsat på som kanske kanske inte var kompisar med Oskar (min nya kompis).

Precis innan jag servade ropade jag: den som förlorar måste ligga med mig!
det som hände då var att den ena killen lade ner sitt rack och gick där ifrån utan att se sig om, och den andra spände blicken i mig och skakade mycket allvarligt på huvudet som för att säga: "bespara mig dina osmakligheter, jag är här för att spela pingis. "
jag ropade då tillbaks: "asså det spelar ingen roll för jag vill ändå inte ligga med dig."

Vi spelade en kvart under tystnad och gick sen skilda vägar för att, med största sannorlikhet, aldrig träffas igen.

nej ni, nu ska jag baks scones och sitta på balkongen och begrunda mina synder.

/Rut

saker jag gör på jobbet

asså vilken drömdag! jag har fått puckla sönder en bil med järnrör, och sen fick jag köra in i en bil med en annan bil. asså jag bara krajade allt i min väg, det var fantastiskt! sen slog jag ut framlyktorna med en hammare och hoppade på taket på bilarna.

jag älskar mitt jobb.

Rut

asså min syssling Felix. jag vet inte var jag ska börja.

inför helgens stora händelse löd inbjudan såhär:

Well hallo groovy people!

Ni är nu inbjudna till en happening som hyllar musiken och hippiekulturen från det sena 60-talet. Vi träffas utanför Operan i Stockholm med varsin cykel och cyklar sedan därifrån ut på Gärdet till en lövskogsglänta som jag hittat. I den här gläntan är det sedan en happening där alla får ta av sig skorna och gå barfota på filtar drickandes rosevin och lyssnar på pop och rock från 1966-68.
En groovy afternoon helt enkelt.

Om du inte har en cykel så kanske er mamma har en som ni kan låna, annars kan ni säkert åka på någons pakethållare, t.ex min. Festen kommer bara hållas om det är fint väder, om det är dåligt väder skjuter jag fram festen en vecka eller två.

alright musiclovers, om ni vill ta med en kompis eller två, go ahead
Felix

P.S
Om ni känner att ni är osäkra på om 60-tals happenings är er grej så kan jag rekomendera filmen The Boat That Rocked.

(ni som känner mig vet vad jag tycker om hippies, spontana gatherings och att vara utan exakta direktiv. det skrämmer skiten ur mig. jag måste ha tydliga riktlinjer och struktur annars får det vara! att jag har en snäv comfort zone kan inte komma som en överraskning för någon. Så ni kan ju föreställa vad tanken på ett "groovy afternoon party " får mig att känna. MEN jag är ju RUT 2.0 nu så fnös föraktfullt åt allt vad linjärt tänkande heter och ba okej bring the madness)

Gläntan som nämns i inbjudan hade tagit Felix 2 (två) dagar att hitta och beskrevs som "gläntornas glänta". och mycket riktigt! asså wow. det var uppdukat med förtäring, ljuv musik och marken var täckt med filtar. för att få beträda gläntan behövde man ta av sig skorna (en gren på marken agerade markör för skogränsen). asså det var så fint, och jag förstod jag att jag hade ett hjärta, för att jag kände hur det höll på att brista.

Jag kände att jag blev så där som vuxna kunde bli när man var liten när de inför julafton sa att "jag har redan allt jag behöver" och så brukade de göra en svepande gest som på ett symboliskt plan skulle innefatta idén om släkt och vänner. nu hade jag blivit precis lika dan och ba :"allt jag önskat finns här", och i huvet så ba.

sen begav vi oss till trädgården där jag blev full som en kastrull och tog tillfället i akt att berätta för Oskar att jag var bögkär i honom. bögkär är liksom så där fantastiskt kär som man kan bli i någon som man vet att det aldrig kommer att bli något romantiskt med. (asså som att jag skulle bli kär i en homosexuell man). Fantastiskt, oklart om han är bögkär tillbaks.

Kort därefter försökte jag hångla upp Susie, vilket kunde ha tagit vår vänskap i en helt ny riktning, men hon hann parera.

Sen blev jag anklagad för att försöka göra ett politiskt statement genom att inte raka mig under armarna. angklagaren i fråga var lite vag angående vad det skulle vara för statement det var jag försökte göra, men det var helt klart uppenbart att han inte gillade det. ja, det är läskigt med tjejer med åsikter.

på det hela taget var det en fantastisk lördag kväll mot söndag natt.

känn kärleken här, här och här och här såklart.

Rut

halv enkel regnbåge

idag fyller en viss Lage Lus full med bus 5 år. jag ska ge honom ett måttband och ett vattenpass som han kan ha i sin uppfinningslåda. det är mystiskt att man kan älska någon så mycket som jag älskar Lage och hans bror. en gång så jag till Lage : " förstår du att jag älskar dig mer än allt i hela världen?" varpå han slingrade. sig ur min kram och bara: " ja, tänk för att jag faktiskt vet det, och jag älskar semlor." lolololol.

^.^ Rut ^.^

Published with Blogger-droid v1.3.6

tystnad tagning

ja, jag har ett senilsnöre i guld till mina läsglasögon

okej vi är inne på 14 timmen här och stämningen är fortfarande god god god (ska läsas så där snabbt med sportkommentatorröst).

jag har polotröja för förstagången i mitt liv så det har hela dagen känts som att någon gått och klappat mig under hakan. kan inte bestämma mig för vilket fack jag ska sortera in den känslan i: mysigt eller obehagligt?

hursomhelst är det fullt ös här och det finns ett överflöd av snabba kolhydrater och energiedrycker av alla de slag.

och jag vet att ni vet att jag älskar att gå genom studion i rask takt med en pärm med viktiga papper under armen pratandes i mitt hands free.

/Rut

Saker runt omkring

Jag sitter barnvakt och det lilla gossebarnet sover tryggt. Vi har läst "Bu och Bä på kalas" fyra gånger. Efter det slocknade han som ett ljus. Jag dricker nu te och äter kakor.

Förutom det så har jag denna låt på hjärnan.

Jag funderar även på om jag ska tatuera in en björn som spelar dragspel. Det skulle nog klä mig.

Ibland tänker jag på saker som om nudister drömmer att de går påklädda till skolan eller om döva har orden "Jag hörde inte vad du sa" i sitt teckenspråk.

En gång såg jag en kille som jag inte gillade, han hade en flickvän som var way out of his leauge då funderade jag på om kärleken kanske var blind, döv och dum.

En annan sak som korsat mina tankebanor är varför dom i svenska översättningen av Aladdin sjunger "en helt ny värld från ett annat perspektiv." Jag menar det är ju fortfarande samma värld, fast från ett annat perspektiv.

Annars läser jag serier, äter bullar och går omkring sådär som man brukar göra.

Live long and prosper

-Harry

dag 1, tagning 1

Yes, idag är första dagen på inspelningen, därav denna denna arla morgon (säger man så ?) any whooo så har vi ((teamet och jag ( som ni säkert förstår så älskar jag att befinna mig i ett sammanhang där jag kan än använda uttrycket ' teamet och jag)) en lång dag framför oss och för att komma i stämning här jag lyssnat på pokerface 3 gånger. jag säger bara: bring it! /Rut.

Published with Blogger-droid v1.3.6

bättre än tv

jag bara älskar att se när de sätter upp nya reklamaffisher i tunnelbanan. jag förundras över deras precision när de montera arken sömlöst kantikant. sen är det alltid lika nervkittlande med tiden som rinner ifrån dem och tåget kommer. trots att det står 1 min kvar fortsätter de att jobba tills en osynlig valggörare inne i tunneln blåser i sin visselpipa. då klättrar de upp på perrången. när tåget passerat börjar allt om igen. FASCINERANDE! lite som livet själv (rekommenderad läsning på ämnet: min far och jag, av per lagerqvist. )
nu är jag snart hemma från jobbet och ska äta lite jordnötssmör.
/Rut

Published with Blogger-droid v1.3.6

working girl

oklart varför jag var så röd i fejan

asså stopp och belägg! jag har fått ett jobb på ett produktionsbolag. så här sitter jag mest hela dagarna från morgon till kväll och gör LIVSVIKTIGA grejer såsom att skriva in namn i listor, stapla papper på hög och spela flipper. sw-e-e-e-e-e-et.

mycket raffigt, fotat med min sprillans nya jobbdator. Ahh vuxenlivet.

Nej ni, arbetet fortsätter.

Rut

Väggar

Det gäller att hålla sig sysselsatt, det har dom sagt.

Jag har därför målat på mina väggar.

en fotnot

Kära läsare jag är rädd att Rut förlorat förståndet. Eller att en yttre livsform har tagit över hennes ovala kropp.
Hon uppför sig nämligen en grad crazier than usual.
Alldeles nyss ställde hon sig upp körde en två minuters dance party, bytte tvärt och tog upp två träningsredskap. Med dessa gjorde hon tre ynkliga försök till en workout, sen svor hon. På två sekunder satte hon sig på sin stol igen och ringde ett viktigt samtal. När hon ringer samtal av denna vikt har hon en förmåga att använda av sig av liknelser som hon aldrig yttrat förut. Plus att hon skrikpratar

"JA DET ÄR FINT SOM SNUS"
"KLART MAN MÅSTE FLYTTA TILL VILLA NÄR MAN VÄNTAR SITT ANDRA BARN"

Så låter det, efter samtalen ställer hon sig upp och boxar i luften, hon försöker klippa mig med en roundhousekick to the face. Jag smiter in och gömmer mig på toaletten.

Jag har svårt att röra på fötterna när jag dansar, gastar Rut medan hon luftjuckar.

Välkommna till Bagarmossen.
-H

Bagarmossen Rehab

Jag har nyss avverkat frukost och kaffe. Platsen jag befinner mig på är Rut och Linas lägenhet.
Här bor jag på deras soffa lite då och då. Mest för att samla tankarna och sova tryggt om nätterna.

För tre dagar sedan började jag med antideprissiva och känner mest av dem i form av muntorrhet och yrsel. Det är några av de femhundrafyrtio biverkningar som står nedskrivna på bikapssedeln.
Det jag kan uppleva är även diaree, viktökning, viktminskning, sömlöshet och minskad sexlust. Det sistnämda rör mig inte mycket i ryggen då det var ett tag sedan I got busy.

Eftersom Ruts inneboende jobbar mycket så är hon inte hemma så ofta. Så när man kommer hit har Rut lagt fram fyrtio artiklar, bilder och laddat med youtubeklipp som hon måste dela med sig av. Alldels nyss ropade hon in mig i köket för att visa en bild på en dörr.


Nu ska hon visa en bild på en ung Demi Moore.

Adios
-Harry

the great escape

Lage strax innan hans försvinnande

Det ni kan se på bilden ovan är när Lages farmor skriver Lages pappas mobilnummer på Lages arm utifall at han skulle komma bort. Eller snarare när han kommer bort. Lage har nämligen sedan barnsben varit flyktbenägen.

Jag skuggade honom när han som tvååring lyckades bryta sig loss från resten av familjen på gotlandsbåten för att krypa in i en hiss där dörrarna precis höll på att stängas för att sedan kravla ut på soldäck.

Vid två och ett halvt års ålder ledda han den störst break outen hammarbykyrkas barnsång någonsinn bevittnat när han i ett obevakat ögonblick lyckades få upp bakdörren till församlingslokalens kök, där han med resten av deltagarna i bebiskören lyckades komma nästan ut på parkeringen innan föräldrarna ryckte in.

Så till lördagens great escape:


Location: ett stekhett södermalm där 150 meter av hornsgatan blivit avspärrat för Mini Midnattsloppet där en trilljard barn i identiska tröjor ska springa 150 meter åt ett håll, göra en u-sväng och springa tillbaks åt anda hållet.
Avspärrningarna är kantade med förväntasfulla föräldrar och släktingar som klappar och jublar när barnen springer förbi. (efetrsom alla barn ser lika dana ut så är det lika bra att klappa och jubla oavsett vilket barn det är som springer, för att inte riskera att missa det egna barnet)

Lage ligger i starrtgropen för grupp 4. Startskottet går och hans först 13 meter på banan finns dokumenterade av hans farfar som sprang efter med videokamera. Det som händer sen är att farfarn tappar fokus med kameran och på den millisekund det tar att korrigera objektivet har Lage lyckast smita.

Vi står nu i ett hav av barn med blont hår och gula tröjor och försöker hitta Lage. Vi delar upp oss på team och har mobilkontakt för att på bästa sätt täcka dessa 150 meter med omnejd. Vi roppar, hukar oss för att kolla eventuella gömmor (han gillar kojor), lägger förhoppningsfullt handen på axeln på fel barn så när de vänder sig om möts de av en blick av frustration och förtvivlan. "Förlåt, jag trodde att du var någon annan".
Det var som i en såndär actionfilm där fbi-agenter letar efter en skurk i en folkmängd och man vet att time is of essence. "have you made visual contact?" "negative sir!"

Till slut hittar vi Lage sittandes på bredvid en gammal farbror 10 meter från målgången. Lage har fått minimorötter och mjölk av Ronald Mcdonald som han sätter i sig samtidigt som han berättar för sin nya kompis om sitt uppfinningsverk där han har en maskin som kan göra en semla lika stor som hela världen. "ja, för att du kan faktiskt få komma och bo i den med mig om du vill." säger han till farbrorn och erbjuder honom en morot.

Förmodligen lyckades Lage gena under mittenavspärrningen av banan och springa i mål på 3 sekunder och på så sätt få både medalj och förtäring av Ronald Mcdonald utan att ha sprungit loppet.

För att safea fick Harry springa med när Lages storebror sprang. Det såg ut såhär:

lololol

kram
Rut

midnattshoppet

Så här glad blev jag härom kvällen när jag säg ett par exakt lika dana tights i Gudrun Sjödéns skyltfönster som de jag hade på mig. jag kände att jag är på rätt väg.

Idag är en stor dag för att Alvar och Lage ska springa mini midnattsloppet (300 meter på hornsgatan). Lage sa att jag också får springa med om jag vill för att ALLA FÅR MEDALJ! (och hans ögon glittrade som stjärnor ). Men Wanda och jag ska stå vid målgången och heja för allt vad vår stämmor håller. men jag säger som Sarah Silverman: hugs are for winners. så bäst för dem att de springer utav bara helvete.

nu ska jag söka jobb, om du har ett jobb får du gärna ge det till mig.

Kram
Rut

det onda arvet

som ni kanske märkt så mår min älskade lillebror inte bra just nu.
Och det är inte sånt där romantiserat emodepp.

Det är nämligen så att på pappas sida av familjen så har vi en långtgående historia av djuplodade depressioner (det andersonska svårmodet) och på mammas sida så har vi lättväckt panik och oro.
Både Harry och jag har ärvt den muterade varienten av de här familjernas samlade dåliga mentala hälsa.

Ni som själva mått dåligt vet hur det är. Jag brukar förklara det som den där skräcken när man står på tunnelbanan, inser att man blivit akut magförgiftad och inte vet om det är kaskadkräkning eller racerbajs som väntar. fast nu sitter känslan i själen, på högsta volym, dygnet runt.

För mig började det strax innan jag fyllde 16. Jag började gå i terapi när jag var 18 och äta antidepressiva när jag var 19. ibland brukar jag skriva här att jag aldrig var tonåring och det är de här satans skitåren jag menar då. Nu är livet hanterbart i jämförelse med hur det var förut.
Samtidigt som att jag vet att depressionerna och ångesten alltid kommer att komma tillbaks, så har jag lärt mig att de också går över.Men för att förstå det så måste man ha varit med om flera återfall för att kunna bygga upp någon form av tillit till att varje svacka har ett slut.
Under tiden så gäller det bara att sysselsätta sig så att ångesten inte tar överhand.

Ibland brukar vi prata om att det är lite som i X-men, att mutationerna upptäcks i tonåren, och att det här är vår x-menstyrka. Lite oklart fortfarande vad den ska vara bra för.

Att bära det här med sig hela tiden har självklart fått mig at tänka på om jag ska ha barn. Är det moraliskt försvarbart att föda någon till ett liv där risken att personen kommer må som jag har gjort är stor? Jag skulle inte stå ut att se mitt barn må som harry gör nu, och veta att det är till stor del mitt fel för att det är mina skitgener som gått i arv. Jag tror inte att det här är något jag kan skydda mina barn ifrån, hur närvarande och förstående jag än är som förälder. Det är som en själslig cancer som ligger och gror. Och precis som att risken för cancer ökar om familjen historiskt sett har mycket cancer så är jag övertygad om att det är samma sak med själslig sjukdom.

Det finns inte så mycket man kan göra när ens nära och kära mår dåligt i själen annat än att finnas där för dem. Klappa på dem när de gråter, spela tv-spel om de vill det elle bara sitta tysta tillsammans om de vill det. Det är alltid svårt med sjukdomar som inte tar sig uttryck i fysiska sår. Det finns inget vi kan linda om, tappa på var, och byta bandage på. Det är liksom innne i personen själv och syns inte på röntgen och det finns inga snaba sätt att lindra eländet.
Det är bara att hålla ut.

Ikväll flytar Harry hit, så jag ska bädda fint på gästsoffan nu.

Rut

Blod

Det är bara att borsta av sig och resa sig upp.

Jag måste sätta upp små mål för att hålla demonerna borta. Idag ska jag ha hängslen på mig och lämna lite blod.

Jag är ett stort fan av att ge blod, man får nämligen en alldeles förträfflig frukost efteråt.

Den 30 augusti börjar jag plugga igen. Detta är första gången sedan gymnasiet och jag bygger redan nu upp en mental nervositet.

Jepp

Den lilla sömn jag får smälter ihop med vardagen och jag ser gapande hål och stängda dörrar överallt.

Lika bra att går rakt fram.

Det var bara det

-Harry

värd att dör för

Nu har det varit fest i dagarna tre, för min bästa vän har gift sig. Det har varit fantastiskt! ni ska se dem tilsammans. deras kärlek är liksom som på film när solen går upp, fåglar lyfter från fälten, vågorna rullar in mot stranden och änglarna sjunger. Det smittar av sig på alla i deras omgivning. Jag har fått en hel del att tänka på och jag tror nog att min kärlek är mer som sista scenen i eternal sunshine of the spotless mind. (tryck här för att återkalla känslan)

bortsett från allt det så har jag blivit tipsad om världens finaste blogg. asså SUPER CUTE!!!!

OCH innan den här veckan är slut vill jag ha hånglat till den här låten, gärna utomhus.

men först, middag.

PUSS!

Rut

Hur mycket tigrar som helst

Jag vet inte om det är mina ångestdämpande piller som gör att jag drömmer konstiga saker. Det kan lika väl vara att jag somnar hungrig.

Hur som haver så drömmer jag om en del ladies som jag känner. Tyvärr inte på det där sättet så man vaknar skamsen och blir tvungen att byta lakan.

Nej i mina drömmar blir jag oshysst behandlad av olika kvinnor.

Härom natten drömde jag att en tjej tog ett av mina revben. Jag hörde med henne vad hon trodde om det. Hon menade att mitt undermedvetna sa till mig att hon och jag var skapta för varandra.

Igår natt drömde jag att jag var en bärplockare som behövde försörja sin familj, då kom en annan kvinnlig bekant och snodde alla blåbär jag plockat.

Så man kan ju klargöra att det återkommande temat är "fruntimmer som snor mina ägodelar." I verkliga livet blir jag alltid av med hjärtat.

Om det är någon som kan något om drömtydning så är jag nyfiken på en recension.

Ni andra kan lyssna på min nya playlist. Varsågod

"Det var så länge sedan jag hälsade på morfar. Tar du med lite pilsner och några solrosfrön så går vi dit på en gång."

-Harry

oemotståndlig

Om en timme ska Harry och jag träffa två av stockholms mest kreativa hjärnor och smida planer. för att förbereda mig har jag ätit tre råa ägg och löst två korsord. i skrivandets stund sänker sig ett lätt illamående som mycket möjligt kan vara förankrat i gårdagens eskapader. När jag skulle betala för min 4 whiskey souer informerade den vänliga bartendern mig om att köpet inte hade gått igenom. som tur var var Karl Mental inom armlängds avstånd och kunde baila ut mig. någonstans på vägen har jag helt klart gjort något av en missberäkning angående mina finanser. hm... nu ska jag iväg.

Rut

typiskt lyckat

Published with Blogger-droid v1.3.6

KOM TILL FREDSGATAN!

kära vänner!

kom till Fredsgatan i kväll. min fantastiska lillebror ställer ut på klubben med de utsökta alster han har kreerat under de gångna veckorna.

Igår var jag som sagt på gröna lund och jag åkte den där satans Insane. asså jag har inte varit så rädd sen jag av misstag åt kanten på en bränd rostmacka i mars 1991 och trodde att jag skulle få cancer.

oj ojoj. när jag hade blivit fastspänd i sätet började jag prata mer än jag någonsin pratat i hela mitt liv. och snabbbt som satan. jag lät som woody allen på speed (jag pratade engelska för de jag var där med är inte från sverige) enligt min medpassagerare.

asså det var helt sjukt, jag kunde inte sluta prata, mestadels om att mina fötter hade blivit oroväckande varma. "my feet are really hot. i mean REALLY hot. its a totally new sensation. I wish you could feel my feet, their so hot..." så höll jag på tills bergochdalbanan sattes i rörelse. då checkade min hjärna ut och checkade in igen 75 sekunder senare när åkturen var över. de 75 sekunderna har mitt undermedvetna förträngt in i det djupaste hörnet av mitt sinne tillsammans med åren i tyska skolan och när jag av misstag använde ordet "omslida" (omslag + framsida) när jag skulle beskriva en bok för en kund på akademibokhandeln. det är helt blankt.

När min hjärna checkade in igen så blev mina öronsnibbar helt varma och kliade. det var en konstig upllevelse.

nej ni, nu ska jag göra mig fin inför kvällen. vi ses där klockan 21.

Rut

jag ska aldrig ta av mig det

asså gröna lund är tusen gånger roligare än vad jag hade trott. lustiga huset och blå taget ser exakt ut som de gjorde när vi var små, det är som att resa tillbaks i tiden. men nu när jag är stor län jag åka allt och köpa hur mycket sockervadd och läsk jag vill! jag kan inte beskriva upplevelsen annat än hälften socker hälften adrenalin. and by god, jag här aldrig känt mig så levande som nu!

Published with Blogger-droid v1.3.6

magväskan på, nästa anhalt: Gröna Lund

Published with Blogger-droid v1.3.6

tand i hand

filmen om mitt liv

Jag och en viss person har bestämt oss för att slå våra påsar ihop och jag vittrar framgång!

Imorgon är det min sista dag för säsongen på slottet. det känns fruktansvärt. det känns som när man var liten på skolavslutningen och insåg att det inte var helt kul att behöva lämna sina klasskamrater i 10 långa veckor.

jag trivs verkligen på jobbbet, det är så att jag längtar efter att gå dit. tänk er om man hade ett sånt jobb i verkliga livet i vuxenvärlden. det vore ju helt fantastiskt.
det kännns liksom som kärlek. som att ha en kollibri i bröstet, eller som att någon kittlar mig på hjärtat. jag vill spara den här känslan så att jag kan ta fram den sen. den borde finnas som app på mobilen.

jag (mitt namn betyder herdinna på hebreiska)

asså jag önskar att ni kunde förstå. attt jag kunde dela med mig av den här känslan.
och ni skulle träffa de jag jobbar med. typiskt roliga. jag bara skrattar och skrattar var eviga dag. jag blir avundsjuk på mig själv när jag skriver det här. CURSE YOU TIME!!! för att du inte rör dig efter min vilja. jag känner mig som Roy i blade runner "time... not enough...."
kiss bajs prutt.

Rut

Välkommen

Nu blir det kalas, klicka på bilden för zoooom.

Ses den andra augusti

Harry

pour Moi

Nej men se där! en tjuga som jag fick i dricks efter en av mina visningar. flott ska det vara!

sen träffade jag på några ytliga bekanta utanför systemet. som jag förstod det så hade de köpt öl som de skulle dricka hemma hos en av dem. Det är typiskt en grej som är på listan över "saker jag aldrig gjort". bara vara hemma hos någon och dricka öl... hmmm... undrar vad man gör mer? kanske lagar mat? helt klart en vit fläck på kartan som utgör mitt liv.

hursomhelst så gillar jag att det regnar så här. alla människor blir så små och tittar på varandra med uppgivna leenden. som att vi inser hur ynkliga och utsatta vi är i all vår mänsklighet.

ikväll är det tjejkväll så jag har hyrt Hell Boy 2.

Rut

Ugglor i köket, brevlådan och mossen

Saker och ting börjar ta form här i min lilla verkstad.

Just nu jobbar jag på att göra en uggla, (se bild) en skata och en flygande Nötskrika.

När jag blir rastlös pratar jag med Ivan om det ena och det andra.

Snart kommer August hit och då ska vi ta ett fotografi och skriva en inbjudan som vi sedan skickar till er alla. Så håll ut kompadres.

Ibland söker sig blicken till den kaffemugg hon drack ur, jag kommer på mig själv att sakna henne även fast hon gick för bara några minuter sedan.

Nu tillbaks till tapetklistret.

Väl möt

-Harry

Händelser

Kära Rut.

Här med inbjuds du till ett storslaget evenemang som äger runt den 11 september 2010.

Platsen är utanför Kungliga Biblioteket i Humlegården.

Anledningen till denna fantastiska händelse är avtäckningen av en ny staty.

Humlan kommer inom kort prydas av vår favoritförfattare Hjalmar Söderberg. Jag vet vad du tänker.

"Precis vad världen behöver, ännu ett moment över en man."

Då jag håller med dig ber jag dig även att dölja synpunkterna för ett ögonblick och tillsammans med mig och ett glas hallonsaft fira denna händelse.

Ses där

-Harry

nästa anhalt: kultur

vilken toppendag. Jag kan varmt rekommendera utställningen Eljest på liljevalchs. typiskt bra. nu vankas mat på varma fat.

Published with Blogger-droid v1.3.6

insida lår

det ser lite ut som fantomens onda märke. men vad har han haft där att göra?

Published with Blogger-droid v1.3.6

stormsteg

en av mina forna ärkefiender

Jag ba: YES! för igår på hinderbanan klarade jag den där satans väggen som hittills endast fungerat som en symbol för all min otillräcklighet. Men igår... det var fantastiskt! Jag lyckades kravla mig över inte mindre än två gånger. Beautiful!

Nu ska jag skriva en arbetsansökan.

Rut

fem lektioner i kärlek

ett två tre fyra fem

Jag satt med öron stora som dumbo och tjuvlyssnade på ett mobilsamtal mellan bagis och hornstull. det här var vad jag hörde (samtalet skall läsas på sån där skånska som de från lund pratar)

- Asså jag vet ju att XX och jag har helt olika kompiskretsar och han är nervös för att träffa mina vänner, det har han liksom sagt. men ändå... jag menar jag vill ju inte att han ska ändra på något för min skull men jag vill ju liksom att han ska... ja jag vet... och han har liksom sina intressen men jag vill liksom asså typ (nu låter det som attt tårarna är nära) jag vill liksom bara att han ska ha en lucka för mig i sitt liv... och vi har liksom pratat om det här förut och då blir det bättre ett tag men sen så... ja... men om jag inte säger det här till honom så har jag inte gett honom en ärlig chans.... nej jag orkar inte tänka på det här samtalet längre, jag vill bara att det ska vara söndag så att det är över...

jag satt som fastklistrad och kastades mellan total identifikation och en impuls att bara vända mig om till henne och säga att hon skulle strunta i den där killen.

gruppbild, från höger ser ni mig och dina närmsta vänner

jag menar "jag vill bara att han ska ha en lucka för mig i sitt liv"??!?!? (ja, jag körde frågetecken utropstecken jag tycker att det används allt för sällan. eller vad tycker du?!?!?)
asså en lucka? vad är det? det är liksom ingenting! jag vill vara en tektonisk platta i ditt liv, annars får det vara!

jag har själv haft tusen sånna där samtal där jag har bett den andre att visa mer känslor "men om du verkligen tycker om mig, då kan du väl visa det också?" HA, pyttsan. vilket slöseri på tid. förhållanden är svåra nog som det är. vi är för gamla för att dra om kring på känslomässigt handikappade pojk- och flickvänner. okej när vi var 16, och allt var nytt, men nu? kom igen.

Jag tycker verkligen att man i så stor utsträckning som möjligt ska vara snäll mot de i sin omgivning. och jag tycker också att man ska visa dem man håller av att man tycker om dem i både ord och gester. Annars får det vara, då är jag liksom inte intresserad att spendera min tid med dig.



nu ska jag kolla på en zombie film och arbeta med ett mycket viktigt projekt.

Rut