Tredje, och sista akten

Kära vänner,

tack för det här året. Nu är det dags för oss att sluta blogga på den här adressen. Fint har det varit och vi har känt er kärlek. Hoppas att ni har känt vår. Tills dess att vi ses igen, var rädda om er och glöm inte att vi älskar er.

Från era Söndagsbarn
Rut och Harry

förövaren är en bil

jävla biljävel

jag skulle bära ut en låda med blommor ur vår lastbil på jobbet. det är en såndär (asså lastbilen) som har ett ramp som fälls ner bak och en sån flärp upptill i VÄRLDENS HÅRDASTE MATERIAL som man viker upp, uppskattningsvis en kapacitet på 17 kubik.

anywhoo... jag stod inne i lastbilen och skulle gå ut och för att vara sjukt effektiv så gick jag i kanske 40 km/h åsså ba PANG! rakt in i den där flärpen med pannan. tjong i buljongen. jag slog i så hårt att det krasade i pannan. mycket märklig upplevelse på alla sätt och vis. nu har läkarna på området konstaterat att det rör sig om en lättare hjärnskakning. asså lol. sjukt mobbat.

on another note så har någon lämnat ett par överdimensionerade glasögon med plastglas på min plats som jag brukar ha på mig när jag vill se lite media ut:

eller här är jag snarare en 80-årig kisande floridajude. jag skulle heta Ruth Levi och bo på ett såntdär gated community som Seinfelds föräldrar. asså det vore the blurst of times, sen skulle Costanzas kunna komma ner så kunde vi fira Festivus.

nej nu börjar dagens inspelning.

Rut

Polyamorös

så här ser det ut i min bästa väns badrumsskåp. i love it. /Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8

okej jag har varit uppe sen 10 över 5 vilket känns fantastiskt. av allt det jag gjort i mitt liv så är det få saker jag är stolt över. men att jag lyckas nada mig upp i ottan det får mig att räta på ryggen och se livet i vitögat. glöm serien, höga avgångsbetyg och personlig utveckling, det är inget som bekymmer mig. det är bara det konkreta som kan bekräfta mig. här nedan följer en lista på saker jag kan göra som får mig att tycka att jag är värd något:
1. när jag på någon annans initiativ flyttat tunga föremål från plats a till b och fått beröm för min insats
2. när jag är en bra värdinna och mina gäster stannar länge
3. när jag montera hyllor, borrat i betong eller varit allmänt händig

jag borde kanske bli byggjobbare eller snickare.

jag känner nästan inte någon som har lättare att ta till sig kritik en beröm. ni få som lyckas med detta hur bär ni er åt?

min älskade Linus har gjort en geniala serie på ämnet där seriens huvudroll säger till killen hon är hals över huvud förälskad i men som behandlar henne illa att: "jag skulle också vara otrogen mot mig. "
typiskt kul och oroväckande träffande. jag vill inte gå genom livet med den inställningen. hmm... men som min mormor brukar säga " förnuftets näsduk torkar sällan känslan tårar. "

Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8

on set

idag har jag hoppat in på en dramaproduktion vilket är rafflande. jag lär mig uppskattningsvis 3 nya saker i minuten. utöver det är jag fullständigt omringad av undersköna stylister i casual chic kläder och riche killar med markerade glasögonbågar och sånt där kort hår på sidorna och lite längre uppe på. asså i am lovin this! Rut

Published with Blogger-droid v1.5.8

typiskt fel

här vill jag ju inte vara, men det är jag eftersom jag. satte mig på helt fel tåg och åkte på tok för långt. i mina tankar är jag någon annan stans (hos dig).

Published with Blogger-droid v1.5.8

semiotik

den här valaffischen sattes upp i rinkeby:

hur ska detta läsas?

här nedan följer några förslag:

1. moderater har av misstag satt upp den i Rinkeby ===> moderater kan inte läsa och/eller kan inte orientera sig i Stockholm ===> moderater är lågutbildade och/eller har inget intresse av att lära känna din egen stad ===> moderaterna framstår som osympatiska och värvar på så sätt inga röster i Rinkeby

2. oppositionen har satt upp den i ett exempel på gerillamarknadsföring ===> syftet blir att belysa de klyftor som existerar mellan de olika stadsdelarna ===> effekten blir en ökad "vi" och "dem" känsla ===> i denna läsning finns det inga vinnare eftersom det inte finns någon avsändare av det alternativa budskapet som presenterar en lösning på "vi" och "dem"- problemet

3. Det är konst, där strävan är att belysa förhållandet mellan text och bild i olika kontexter.

Det finns massa andra läsningar, det här var liksom bara de jag kom och tänka på. Men jag ÄLSKAR ord och bild. Hur mycket låter vi texen bestämma över det vi ser. Vad använder vi som riktlinje, ordet eller bilden?

rekommenderad läsning

eller

den här

ett annat FANTASTISKT exempel som min kära kollega har gjort kan ni se här nedan:

asså wow, jag får ägglossning, så bra är det.

Jag tror att den första gången som jag verkligen förstod att det är detta som mitt hjärta slår för var när jag såg Magrittes "the treachery of images".

Då bodde jag hos min farmor och jag visade bilden för henne i en bok jag läste i hopp om att få igång en dialog om konstens storhet i allmänhet och Magrittes särställning under det tidiga 1900-talet i synnerhet.

"asså farmor, är inte den här bilden fantastisk. det står liksom "det här är inte en pipa".

" det är visst den pipa" svarade farmor, som inte hade mycket till övers för modern konst. " nej det är ju idén om en pipa" försökte jag "ja då kan ju du ta idén av en dammsugare och städa i ordning i ditt rum." blev svaret, och min älskade farmor var inte en kvinna att säga emot i onödan.

ahhh farmor, jag saknar dig så mycket att det gör ont.

puss och kram

Rut

brum brum

idag vid 10.00 rycket rullade en finsk pansarvagn in på området där jag jobbar. Inget konstigt med det. De som är in charge av pansarvagnen är tre tvärhöga rundlagda män, en med snabba solglasögon, en med militärkläder ( svart / vit) och en med ett tryck på en pansarvagn på t-shirten. ibland överträffar verkligheten dikten.

vet ni att jag stormtrivs på mitt jobb? det är fantastiskt att befinna sig i ett sammanhang där jag känner att jag blir uppskattad för vad jag gör och att folk tycker om mig för den jag är. Bortsett från slottet tror jag nog inte att jag har varit på en sån här arbetsplats.

ahh... ljuvligt

kram

Rut

ps. såg ni "lite sällskap" igår på femman. typiskt fint.

men blir det bättre?

ja, på mitt fantastiska jobb har jag idag provat x-box kinect. oj vilken fest för alla sinnen! jag har kastat spjut och bowlat. det är så ljuvligt att slippa kontroller och satans sladdar och skit. nu var det bara jag och min avatar som lydde min minsta vink.

så här kan det också se ut en vanlig dag på jobbet när vi testar soft-boll tennisbanan.

sen har jag flyttat lite däck från ett hörn till ett annat och lyft lite linoleummattor.

men vet ni att jag fick mig en riktig tankeställare igår när jag pratade med min älskade Susie om KÄRLEKEN (för att hjärtat är en muskel som även den måste tränas för att inte förtvina).

Då sa hon att det är viktigt att man ger varandra energie (oavsett vilken form av relation det är). Jag tycker att kärlek är att stärka varandra så att man blir det bästa an kan bli. Att man, när man speglar sig i den andra, känner att man är värd allt bra och fint som händer en.

Asså och så tycker jag att det ska kännas även med mina vänner.

När Susie och jag pratade om detta så insåg jag att jag i mina flesta romantiska relationer har varit den som pumpat in tid och kärlek för allt vad jag orkar utan att den andre har bett om det.

Jag har en ovana att leta upp killar som är, i stor utsträckning, totalt ointresserade av mig och sen kämpar jag utav bara helvete för att de ska tycka om mig (de ska gärna var lågutbildade och känslomässigt hämmade) tills de lämnar mig. asså listan kan göras lång på mina erfarenheter inom detta segment.

men ibland säger man ju att man blir ihop med den man tycker att man förtjänar, och jag kanske inte tycker att jag är värd mer. det är knepigt det där.

Josefin Svenske säger alltid den gamla sanningen att man ska behandla sina vänskapsrelationer som kärleksrelationer och sina kärleksrelationer som vänskapsrelationer. Och jag håller med henne, för är inte grunden till alla varaktiga (frivilliga) relationer vänskap och kärlek.

En gång sa jag till Svenske att jag inte kunde hör av mig till en kille jag gillade eftersom det var jag som hade hört av mig senast. då svarade hon "med den där inställningen blir du inte chef". jag tyckte att det var roligt och hörde av mig till honom. för att hade det varit en vänskapsrelation hade det ju inte varit konstigt att höra av sig två gånger i rad.

senare visade det sig att den här killen var sjukt tråkig och jag kände att jag har kompisar så att det räcker och att jag inte var attraherad av någon som inte förstod den fina konsten som ordvitsar är.

hursomhelst. förut (ålder 19 - 26) vågade jag ALDRIG prata om killar med någon, för att jag tyckte att det var under min värdighet." pah killar! sånna ytligheter, det är inget jag kan prata om, jag kan bara prata om själens odödlighet i allmänhet och rohland barthes syn på konsten i synnerhet."

Men det är inte så att jag tyckt sämre om de som pratat om killar, utan jag har bara inte tyckt att det är något som jag vill ödsla min tid på. fast man är ju många delar och alla delar måste få utrymme.

any whoo... var var jag? just det att visst att jag kanske inte blir chef med "men jag har ju redan hört av mig" attityden, men jag vill inte bli chef, jag vill bli delägare med lika många marknadsandelar som mina kollegor (och tro mig, mitt företag får gärna ha många delägare).

nej nu ska jag lyfta lite mer tunga grejer.

Rut

socialt slipad

jag

igår var jag och kanske 15 andra (alltså allt som allt) på trädgården, vilket passade mig utmärkt eftersom ena pingisbordet var ledigt.

Sist jag spelade pingis var hösten 2007 på Harrys och mitt pre-release party på morfar ginko, då var det nära att jag åkte på stryk eftersom dett rådde vissa meningsskiljaktigheter mellan mig och en okänd förmåga angående reglerna reglerna. anywhoo...

så igår när jag skulle spela så tänkte jag gå in med en mer lättsam approach. jag stod ensam på min sida av bordet och på motsatt sida stod två killar jag precis hälsat på som kanske kanske inte var kompisar med Oskar (min nya kompis).

Precis innan jag servade ropade jag: den som förlorar måste ligga med mig!
det som hände då var att den ena killen lade ner sitt rack och gick där ifrån utan att se sig om, och den andra spände blicken i mig och skakade mycket allvarligt på huvudet som för att säga: "bespara mig dina osmakligheter, jag är här för att spela pingis. "
jag ropade då tillbaks: "asså det spelar ingen roll för jag vill ändå inte ligga med dig."

Vi spelade en kvart under tystnad och gick sen skilda vägar för att, med största sannorlikhet, aldrig träffas igen.

nej ni, nu ska jag baks scones och sitta på balkongen och begrunda mina synder.

/Rut