byggcement

fårö 30 juni 2010

kära vänner,

nu sitter jag ute i det gröna och lyssnar på fåglarnas kvitter och flugornas surr. Till mitt stora förtret visade det sig tidigare idag att det jobb som jag verkligen trodde skulle bli mitt nog inte kommer att bli det. jag fick ett kryptiskt sms och svävar nu i total ovisshet. det som grämer mig är dels att jag gärna ville ha det här jobbet för att jag kände att jag skulle kunnna göra nytta på den arbetsplatsen.

där står jag och tar mig för hjärtat medan livets alla möjligheter går mig förbi. ack och ve!

men det som känns värst är attt jag gått runt och berättat för folk och fä att fru fortuna hade sett på mig med blida ögon och erbjudit mig en möjlighet att ta del av vuxenvärlden med fast inkomst, betald sedmester och allt vad det innebär. Jag känner mig så fånig som har pratat så glatt om det och så nu så visar det sig att det förmodligen inte blir något. DAMNATION!

så vad har vi (jag) lärt oss (mig) av detta. Jo att man inte ska hålla på att prata innan man kommit över bron. Man ska nog inte prata alls. jag tänker göra en Wittgenstein och bara var tyst och sura.

Snart kommer felix hit igen för en revanchmatch. bäst att jag lägger min lakritssprit på kylning. Jag vittrar seger.


kram
Rut