Gårdagen var en blast, August och jag mötes upp vid nio på Snotty. Båda likbleka och skakiga som asplöv. Nervositeten hade gjort sig bekant och nu var den som en full, klängig person som inte lämnade oss ifred.
Men efter några låtar hamnade vi i något sorts mellanläge och fick igång ett lugn inom oss själva. Efter ännu ett par låtar och en del tveksamma övergångar blev jag övermodig och satte på Jay-Z. Det var kanske inte ett taktiskt val , men det var en bra låt.
Och är det inte det allt handlar om, att spela det man gillar. Jag är en dålig crowpleaser och kan inte känna av när man ska spela lugna eller upptempo låtar.
Jag ska även be om ursäkt till kollegan Daniela Wilks, det var inte meningen att vara dryg och kort. Jag var bara stressad.
Och nu blir det tacos för att sedan träffa syster Rut.
-Harry
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar