Missvisande personlighetstest

Så här kul kan man ha när man jobbar med sin töntiga bror.

Han säger precis: "Du vet att vi inte kommer att lägga upp nya podavsnittet idag va? det kommer att kräva gaaaanska mycket redigering." okej då Max Martin.

Idag har vi avhandlat det här fantastiska personlighetstestet som jag verkligen kan rekommendera och sen har vi pratat om det vi är mest rädda för i hela världen, och jag lovar att ha tagit tag i eleändet innan veckan är slut. Gulp!

KBP

Rut

NY STRIPP!!

Det är lördag. Bota er bakis/fest/livs-ångest med ett gott skratt från oss.
Puss och kram
/ Harry och Rut

Söndagsbarn poddavsnitt 2

I senaste avsnittet av Söndagsbarns episka historia (länk här). Kan du får höra om hur det var när vi först blev publicerade.

Vi berättar om tidningen Hjälp och hur vi blev lovade publicering i första numret och hur vi tog ut segern i förskott och hade en pre-releasefest för våra vänner. Under den festen gav vi bort tröjor som vi tryckt. Man skulle ju kunna tro att trycket hade något med Söndagsbarn att göra men istället tryckte vi upp ett gäng med en superhjälte som Rut och jag kommit på under influenserna av starka sömntabletter. 

Nedan följer ett härligt bildspel från förr:

Liam Pann aka Plain Man

Våra första publicerade strippar i Hjälp

Efter den här bilden fick Rut  höra från två serietecknare att hon var så ful att hon de inte ens skulle vilja bli kompis med henne på internet.

Vårt förslag till framsidan av Hjälp nummer 6 och stripparna med temat sex

Här följer intervjun I Hjälp när vi var månadens medarbetare.

Hur länge har ni tecknat serien Söndagsbarn?

R: Jag ritade en asful serie redan på gymnasiet som jag brukade ge till min bästis för att få tiden att gå. Den hette "Luffarastrid och Myggan", och handlade om två uteliggare som grillade råttor till middag och liftade på godsvagnar. 2006 hittade jag de där gamla serierna i en låda när jag städade och insåg att det vore kul att göra en ny serie. Då frågade jag om Harry ville göra den med mig, och det vill han.  

H: Det började augusti 2006 men jag var ganska på och av med mitt tecknande och tog det inte seriöst förens jag träffade Thomas och Roffe. De lärde mig ovärderliga tecknarknep. Så som: "Dra raka linjer, Harry"

Hur är det att jobba ihop som syskon?

R: Det som är sjukt bra att jobba med Harry är att vi tänker väldigt lika. När jag har skrivit en strip så förstår han ofta hur jag har föreställt mig att den ska se ut. Samtidigt är han också bra på att komma med förslag som gör serien bättre som jag kanske inte har sett från början. Men det är inte alltid bara kul, eftersom man kan bli arg på ett syskon på ett sätt som man inte vågar bli arg på en vanlig människa man jobbar med. Så ibland händer det att vi sitter i varsin ände av kontoret och kastar grejer på varandra och svär. 

H: Det kan vara svårt skilja på när det är ens kollega som tjatar på en, och när det är ens syster. Då går liksom inte att snacka skit om den man jobbar med när man äter middag hemma, om man har haft en tuff dag på jobbet. Samtidigt är det också så som Rut säger att vi hjälper varandra mycket på våra olika områden att utveckla serien.

R: En annan bra sak är att det är mycket få romanser på arbetsplatsen, så man slipper spänd stämning som resultat av urspårade firmafester.

 Hur är arbetet uppdelat?

R: Jag skriver stripparna och Harry tecknar dem. 

H: Vi träffas en gång I veckan på kontoret som är Davids (Ruts pojkväns) kök. Men innan dess har vi pratat cirka sjuttioelva gånger i telefon, och bollat idéer. På kontoret dricks det te och Bob Dylan strömmar ut ur högtalarna. Rut färglägger på datorn och jag ritar nya strippar. Ibland tittar David in och bjuder på Rollo eller pisatgenötter.

Vad har ert mål varit hittills?

H: Att bli publicerade. Vilket var förvånansvärt lätt. Allt som behövdes var sex månaders välplanerad telefonterror och "spontana" veckobesök på Kartago.

R: Som det ser ut nu så har vi väl inget specifikt mål för serien framöver. Vi har massa idéer och drömmar om hur vi vill att allt ska utveckla sig. Men när vi pratade om vad vi skulle svara på den här frågan blev vi rädda att vi skulle jinxa framtidsplanerna genom att skriva om dem, så vi låter bli. 

Berätta lite om stripparna ni har med I detta nummer av Hjälp. 

(Thomas: Här har vi valt ut 4 strippar, om det är några av de du inte inte ha med så är det ju bara att ta bort texten som beskriver den strippen. Vi valde två var så att du skulle kunna välja och vraka lite.)

R: (Strip 1 Den med bajshunden) Ursprungligen ville jag göra en serie som kommenterade samtiden mer. Men när jag försöker göra såna strippar till Söndagsbarn blir det lätt babbligt . Därför överlåter jag den uppgiften till andra i branschen som är bra på det. Sen så är det ju faktiskt så att någon måste stå för bajsskämten.

(Strip 2 den där min karaktär och Rogert har sex) Jag týcker alltid att det är kul med filmer och serier som kommenterar sig själva. När folk frågar vad det är för slags serie vi gör så brukar jag säga att det är meta-indie med inslag av slap stick/buskis. Den här strippen är ett typiskt exempel på denna mycket nobla genre.

H: (strip 3, den med killen som pratar om brokeback mountain)               

När vår lillasyster fyllde år för ett tag sedan gav jag henne i present att hon skulle få vara med i en strip. Det är hon som är den rödhåriga tjejen I de första två rutorna. I sista rutan kan man se exempel på hur jag porträtterar de killar som raggar på Rut. Jag får inspiration från töntar jag har träffat.

( Those dancing days) Strip 4 med Mikael Sol kom jag på efter jag på ett normalt sätt facebookstalkat honom och insett att vi båda gillar Those Dancing Days. I första rutan har jag en tröja där det står "Radio Live Transmission" vilket är taget ur en låt av Joy Division, ett annat band vars musik uppskattas av både Mikael Sol och mig.

Varför handlar så många strippar om kartagokontoret?

R/H: Dels för att den miljön är en sådan stor del i vår vardag, men även för att stripparna skriver sig själva så fort man sätter sin fot där. Människorna som jobbar på kontoret är som seriefigurer. Innan kontoret flyttade en trappa upp så låg det på undre bottenplan och det såg ut som ett bombnedslag. Roffe och Thomas satt två centimeter ifrån varandra och det var svårt att urskilja vad Thomas sa eftersom Roffe konstant satt I telefon och brölade. Jag är lite förvånad över att ingen annan har skrivit om det ännu, that place is a goldmine.

Har ni någon hemsida man kan hänvisa till?

R: Snart.

H: Men adda oss gärna på facebook "Söndagsbarn Anderson" heter vi. På profilbilden visar jag mina bröstvårtor.

Namn: Rut Anderson / Harry Anderson

Ålder: 25 / 21

Bosatt: I Vasastan / Med min mamma pappa och lillasyster I Stockholm.

Eventuell sysselsättning vid sidan om serietecknare: Underbetalda extrajobb inom kultursektorn / Jag har varit mattant vill nu jobba I fiskaffär.

Favoritserietecknare/illustratör: Stina Wirsén, Eva Eriksson och Harry Anderson / Tim Sale och Barbro Lindgren.    

Tack och hej

KBP

/ Rut och Harry

Söndagsbarn begins

Som tidigare lovat så har Rut och jag nu spelat in vår örgin story. Alltså hur det gick till när

söndagsbarn  blev till. Hur vi tillsammans tog våra stapplande steg från idé till möten på förlag som mest undrade vad vi höll på med.

Så om du har nitton minuter över så luta dig tillbaka och låt oss invadera dina öron.

nedan följer en bild från de tidiga dagarna. LOLOLOL

Ta hand om er
Rut och Harry

Något för den som väntar

Salve syster!

Idag är det grått i Köpehamn.
Jag  är i gång med två målningar samtidigt, en är ett stilleben och den andra är en som går under titeln anarkisten.
Spännande saker vill jag lova.

Som du vet har jag nu under ett års tid jobbat på min egna serieroman "Livet är inte alltid Hawaii"
Jag har just gått igenom den för hundrafemtioelfte gången, sorterat, redigerat och ritat nya sidor. Så jag tänkte att det vore på sin plats att dela med mig av min kreation. Så här kommer första kapitlet.
Mycket nöje.

 
 
 

I allra största hemlinet.

Hej syrran!
Hoppas du har det bra. På frågan hur jag har det, säger jag som Thåström;
Köpenhamn är bra om man inte vill vara med.
Jag lever som en eremit (möjligt stavfel) här, mina dagar är inte alls spännande. Eller jo förresten det är ju sjukt kul att gå på konstskola och få måla hela dagarna. Asså, jag menar att det!! Shit va nice det är. 
Men utifrån ser det ut såhär.
Går upp vid tio och äter gröt, dricker kaffe och snackar tv-spel med min roomie. Sen stretchar jag min ländrygg.
Efter det cycklar jag till skolan. Kommer fram vid elva kanske och sätter med ens igång att måla. Oftast glömmer jag att äta lunch för att måleriet suger tag i mig och släpper inte taget förens runt sexsnåret. Så jag är då inte helt oväntat ashungrig, äter då min medhavda lunchlåda och kollar på ett avsnitt Rick and Morty. (Hett tips)
Sen målar jag lite till och vips så blir klockan tio och då är det dags att cykla hem. Väl hemma äter jag igen, dricker te och spelar tv-spel. Sen somnar jag runt tre på natten.
Så är det, dag in och dag ut.
Det är livet, eller ja det är en del av livet. Jag gillar det, men önskar att jag hade någon hobby eller social tillställning så jag fick träffa lite folk.

Ja som du läser så kanske det inte är världskul för utomstående. Så därför bjuder jag på denna
NYA SÖNDGAGSBARNSSTRIPP. Inte ens du har läst den för jag har gjort den i hemlighet, som en surprise för att du är en sån toppensyrra. Den är baserad på samtalet vi hade härom dagen.

Tryck på den. (hehehehe)

KBP

/ Harry

ps. hälsa morsan, farsan och mina andra systrar när du ser dom. ds

Vadå alkoholist?

Hej lille bror.

Jag läste ditt inlägg du skrev förra veckan om varför vi inte gör serien lika ofta och allt sånt. Du passade på att ta upp din då begynnande karriär som alkoholist som en av orsakerna till varför vi slutade göra serien under så lång tid.

Jag har VERKLIGEN funderat på det där och inser att jag på den tiden inte förstod att du hade problem med spriten (eller hur man nu säger). Ett problematiskt förhållande till alkohol.

En alkoholist för mig det var en av de där som satt i Vasaparken när vi var små och skrek att de skulle kissa på oss om vi kom för nära. Visst att jag hade kompisar där jag hade tänkt att vi drack på olika sätt när vi var ute och att det fanns en annan hets för dem med själva drickandet än den jag kände.

Men något sånt märkte jag aldrig på dig när vi var ute tillsammans. Jag trodde att anledningen att du aldrig tog tag i något, slarvade med serien och var hal som en ål när jag försökte ställa krav på dig var för att du var slö och oduglig. Det låter sjukt hårt men det har väl med vår sträng uppfostran att göra, och alla år i tyska skolan. Jag kunde liksom inte förstå varför du inte bara tog dig i kragen och skärpte till dig.

Sen är det också svårt att förstå att något som verkligen inte är en last för mig, kunde vara en last för dig. Jag har ju alltid tyckt att vi är så lika, och det bidrog väl också till att jag försökte använda samma förklaringsmodell till att förstå dina problem som jag gör för att förstå mina egna.

Varje dag är jag glad att vi har familj och vänner som kunde förstå hur du mådde och betedde dig då på ett sådant sätt att du kunde få den hjälpen som var rätt för dig.

Det är imponerande att se hur ditt liv slog om den dag du blev nykter.

Jag kommer ihåg när du precis kommit ut som nykter alkoholist (säger man så?). Då var det många av våra gemensamma bekanta som reagerade antingen med ett " VA?!!?!? ska han alltså aldrig någonsin dricka igen. det är ju helt sjukt. jag skulle aldrig palla det!" eller med ett "Va!?!?!? asså om Harry är alkoholist då är jag det också!"Jag tänker att sånna reaktioner ofta avslöjar mer om avsändaren än något annat.

Det jag har lärt mig av allt det här är i alla fall att det inte finns en mall som alla alkoholister passar in i. Det finns inte ett särskilt sätt att dricka, eller inte dricka, som gör dig till alkoholist. Därför är det bortkastat med jämförelser som " amen jag dricker i alla fall inte lika mycket som den och den...." när man får sitt förhållande till alkohol (eller andra droger) ifrågasatt.

Tack att du lärt mig det, och förlåt att jag trodde att du bara var slö och oduglig.

KPB

Rut