Kära vänner.
Under dagen har syreupptaget via mina ögonhålor varit dåligt vilket lett till att jag känt mig lite
hängig nu framåt kvällskvisten. för att uppa syreintaget har jag ställt alla fönster på vid gavel och sprungit fram och tillbaks genom lägenheten med upspärrade ögonen. Jag borde blivit läkare.
Speaking of wich så hade en främling spelat in ett meddelande på min mobil häromdagen som löd: "Hej Rut, jag heter (fyll i valfritt namn här) och skulle vilja prata med dig angående en brådskande angelägenhet."
ja ba: yessss
för jag tänkte att han
a: ville köpa soffan jag la upp på blocket i mars
b: vill berätta att jag tilldelats en enorm summa pengar av en anonym välgörare som tack för att jag år efter år "på ett entusiastiskt och lärorikt sätt fortsätter att berätta om svensk barock i allmänhet och Nicodemus Tessyn d.y i synerhet."
Tack Rut, för att du för mitt budskap vidare.
Döm då av min förvåning när mannen på andra sidan luren, efter att vi presenterat oss för varandra, förklarar att han är läkarer och jobbar på
sesam öppna mottagningen på sveavägen, och att han vill informera mig om att någon jag har haft sex med har klamydia.
Det var sådant
lappkast att jag behövde dubbelkolla att det verkligen inte var angående soffan han ringde, varpå en viss förvirring följde. Som tur var hade ju jag redan varit och testat mig
alldeles nyss (efter att en VISS PERSON hade varit här, och om du läser det här så vill jag gärna ha tillbax mina strumpbyxor, de är ändå inte din storlek).
så jag pallrade mig iväg till mamma mia på karlavägen för att få mina provsvar.
När barnmorskaden bekräftade det jag hade anat, att jag var
clean as a whistle så gjorde jag ett hig 5 försök som jag skickligt maskerade som stretchövning när jag insåg att jag inte skulle få 5.
sen konstaterade jag glatt att nu kunde jag gå ut i världen och fortsätta ligga runt, fick en förmenande blick av barnmorskan, och lämnade rummet med ett leende.
Utanför satt två 13-åringar som skulle vaccineras mot livmoderhalscancer som jag hade snackat lite med innan. de tyckte verkligen att det var
sjukt pinigt att vara på mottagningen och satt mest och fnissade och rodnade. Jag kände att det var min plikt att avdramatisera besöket för dem så när jag kom ut från barnmorskan så såg jag att de fortfarande satt utanför. då passade jag på att göra min absolut fulaste YES-gest, dvs:
" Utfall med vänster ben. vänster knä går ner med marken samtidigt som höger armbåge strävar bakåt/nedåt mot höger höft, underarm böjd och höger hand (knuten) strävar mot höger bicept. Släpp simultant ifrån dig ett långdraget men inte högljutt YEEEEEESSSSSSSSSSSS."
Vi skrattade alla tre, fullt möjligt av olika anledningar, men skratta det gjorde vi.
Kram
Rut
